Mer än en fingertuta

..hoppas jag det ska bli. Men man kan inte veta säkert, någon skräddare är jag ju inte.

Dottern och jag skulle på utflykt idag. Djärva trotsade vi elementens raseri och körde genom snödrev till Rinkaby. Rinkaby är en liten håla uppe vid Kristianstadstrakten och vad skulle vi göra där, kan man ju med visst fog fråga sig? Länge ska man inte behöva sväva i ovisshet, låt mig genast tala om att där befinner sig Gittes Tygkällare. Ett ställe som är ungefär lika rörigt som deras hemsida, men med massor av tyger.

Förr, på forntiden, när jag var ung så fanns det åtminstone en seriös tygaffär och en rejäl garnaffär i varje minsta håla med självaktning. Så är det inte längre, och att köpa tyg via nätet i all ära, men ibland vill man liksom nypa i längderna, känna efter, tänka och fundera. Så vi drog till Rinkaby eftersom dottern skulle sy sig några kjolar hade hon tänkt sig. Själv skulle jag köpa sytråd, tänkte jag sparsamt och återhållsamt. Det kan hända att jag funderade lite på tyg också... men bara lite. Och inga kjoltyg, så långt har jag inte avancerat.

Vi klev in och hickade överväldigade till. Här fanns det tyg! Rutiga. Prickiga. Blommiga. Röda. Gula. Hellilagröna. Då fungerar jag så här; först grips jag av ha-begär. Allt ska jag ha! Sen blir jag obeslutsamt och tänker inte köpa något alls för jag kan inte bestämma mig. Sen inser man att det är dumt att köra 16 mil och komma hem med en trådrulle. Och sen är man lite lättpåverkad. Så jo. Jag kom hem med kjoltyg. Två. Mönster. Fodertyg. Vadd (man kan aldrig få för många necessärer...). Kardborrband. Tyg till nya soffkuddar.

Jo, det blev en trådrulle också.

Men nu får tyget ligga till sig. Jag måste fatta mod innan jag sätter saxen i tyget. Det får bli lite stickning så länge. Det kan ju hända att jag råkade köpa på mig lite garn till en kofta till mig häromdagen. Det är ju så lätt hänt.