Tacksamhet?

Jag blir ibland både förbluffad och glad över mina kollegor. Inte nog med att de finner sig i att ha en gapig Huligan i sin närhet.

En som ogenerat tigger ost (och vid något tillfället faktiskt helt frankt har stulit en hel macka ur en disträ hand).
En som utan att ta hänsyn till att det hålls telefonkonferenser gör sin stämma hörd - nog högljutt för att låta som domedagsbasunerna.
En som vallar dem in på respektive rum och har åsikter om ifall de rör sig alltför fritt inom lokalerna.
En som mycket sällan har tid att låta sig klappas (sicket trams!).
En som utan att skämmas skäller ut folk som vill komma på besök, oavsett hur mycket pengar de vill spendera hos oss.

Ändå frågar de efter honom när han inte är där. Köper godis till honom (och när han otacksamt inte gillade en viss sort, ja då köptes det en ny). Man har dragkamp med honom. Han fick en mjukisleksak som säkert höll i 4,27 minuter. Mer eller mindre.

Och idag kom det åter in en kollega på mitt rum, en som besviket tittade sig omkring och undrade om inte Huliganen var med? Jag fick ju med beklagande säga att nej, han hade tagit ledigt, det är ju så skönt med en långhelg.

- Jag har varit på Biltema och köpt en leksak åt grabben, sa kollegan då, och fiskade stolt upp en gummiskapelse. Den hade korta ben. Den har kort svans. Uppåtstående öron och en bastant tunnformad kropp. Hm... det känns liksom bekant. Fast inte riktigt ändå. Tryne har han väl ändå inte, Huliganen?

- Den låter också! sa kollegan och tryckte den på magen. Herregud!! Jag slog mitt personliga rekort i sittande höjdhopp utan sats. Jodå, den lät. Här snackar vi inte vilket litet pipdjurspip som helst, den här brölade, eller grymtade, eller....nej nu vet jag... den skrek som en stucken gris. På ett brölande sätt. Eller om det nu var grymtande jag menar. Genomträngande, gällt och blodisande.

Jag föreslog raskt att grisen kunde befinna sig på kollegans kontor, så kunde Huliganen få leka med den där. Det tyckte kollegan var en dålig idé. Så nu sitter den hos mig och väntar på nästa vecka, när Huliganen åter hemsöker kontoret. Han kommer att bli jätteglad! Själv ska jag investera i öronproppar.