Slut och Början

I Huliganhemmet har vi lite blandade känslor inför nyår. Vi gillar allt som har med fest och god mat att göra, men det där med raketer och smällande, det har vi totalt omvärderat sedan vi fick in en skotträdd hund i hemmet. I år provade vi ett nytt koncept - i stället för att stanna kvar i vårt "lugna" villaområde där varenda familj prompt ska ut i sina trädgårdar och smälla av raketer både högt och lågt vid tolvslaget gav vi oss rakt in i lejonets kula, nämligen in i storstaden! Ja det verkar kanske märkligt, men visade sig vara ett snilledrag av många anledningar.

Vi bjöds upp till sonen i Göteborg, där han bor mitt i centrum på en gata fylld av ölkaféer och hm...ja... diverse andra inrättningar.

Jag gillar ju att laga mat och planera menyer, men då känns det extra lyxigt att komma och få allt serverat. Sonen hade gjort en utmärkt insats och planerat mat, inhandlat densamma och förberett det mesta. Lite fick vi dock hjälpa till, Huliganen mest med att tigga smakprov. Det kan hända att han fick smaka lite.

Förutom några rundor med Huliganen ägnades kvällen sedan åt att äta i godan ro, prata och dricka vin. En utmärkt nyårsafton med andra ord! Lite smällande, men inget värre än att man kunde distrahera hunden med små bitar av entrecote. Menyn? Den var förträfflig! Rårakor med laxtartar och "pepparrotstjofräs" som sonen kulinariskt uttryckte det. Helstekt entrecote med potatisgratäng och rödvinsås. Apelsinpannacotta med råröda hallon. Undra på att man såg nöjd och belåten ut. Och mätt!

Fint dekorerat var det också. Jag hittade en silverljusstake i sonens skåp som min pappa gjort. Den var något anlupen, men nu har jag lärt sonen, den blivande tandläkaren, att tandkräm kan man har till mer än att borsta tänderna. Putsa silver med till exempel. Såna kunskaper kan vara bra att bära med sig genom livet.

Sen hade vi en tjusig blandning av orkidé och startmotor till en robot. Det är ju sådana oväntade kontraster som man brukar se i alla bättre inredningsmagasin. En startmotor är ju en liten piffig inredningsdetalj.

Mycket mätta och mycket belåtna skulle vi sedan lyssna på musik. Sonen öppnade Spotify.

- Har de Ulf Peder Olrog? frågade maken intresserat och lyste upp när Spotify prompt levererade. Sen lyssnade sonen och jag artigt en stund på "Samling vid pumpen" och "Violen från Flen" innan vi lyckades styra över musikvalet till något mer modernt.

Därefter var det dags att ramla i säng. Maken och jag brukar ohämmat sno åt oss sonens säng, så får sonen kampera på soffan. Huliganen har en filt att sova på. Alla slumrade sött när sonen brutalt väcktes av en västgötaspets som vid tvåtiden på morgonen hörde någon bränna av en raket och alltså prompt hoppade upp i soffan och försökte gräva sig ner genom kuddarna utan att ta hänsyn till 1 st. son som låg och sov där. Då gick sonen upp och byggde en liten koja åt Huliganen att gömma sig i, och sen sov alla igen. Heder åt en sådan son!

Efter frukost styrde vi kosan söderut igen.

- Vi kan väl stanna vid Lagan och ta en promenad vid havet? sa jag, som gillar hav när det är lite kallt och kulet och ensamt.

Maken gillar hav när det är varmt och soligt så han rös, men gick tappert med på min önskan och huttrade sig fram längs stranden. Jag får erkänna att det var rätt så rått och kyligt, men uppfriskande! Huliganen är ju pälsklädd, så han frös inte utan hade bara roligt, även om det fanns en massa vågor att skälla på. Fast skälla - det är ju också roligt!

En bra start på 2014!