The same procedure as every year

 Jag är medveten om att jag låter som en papegoja, jag har hamnat i det där stadiet när man belåtet utropar samma plattityder vid samma stimulus varje gång. Precis det som man retade sig på hos sina föräldrar när man själv var ung och skulle förbättra världen och de var, tja, så där lite papegojeartade. Nu, när jag är gammal och klok, tycker jag det känns rätt så bra att låta livet flyta fram i sina cykler, att känna hur det där repetitiva kan ha sin charm.

Alltså kan jag nu utropa, som vore det en revolutionerande insikt, att lika glad jag är varje år när granen tas in och kläs, lika skönt är det när den åker ut. Vilket den gjorde igår. De flesta julprydnaderna och belysningarna är också nertagna. Det som är kvar är gardinerna i köket. Ljusslingan i växthuset. Den stora snöflingan i badrummet (men den har hängt där sedan 2011 så den är numera uppgraderad till Permanent BadrumsPrydnad, så det så). I frysen ligger två saffransbullar, men deras tid är utmätt kan jag säga.

Och i fönstret står en julamaryllis och en vit orkidé, och det gör de rätt i tycker jag. Jag älskar orkidéer. Och djupröda amaryllisar. Barrar gör de inte heller.

Det har varit en skön helg, med mycket ledighet, mycket mat (alltför mycket kände jag på jeansen imorse), mycket prat, mycket umgänge med vänner.

I fredags, till exempel, var vi hos Ellenfamiljen på bubbelprovning. Själv fick jag hålla mig till bubbelvatten eftersom jag dumt nog körde. Men det bubblade bra, det med. En rund och fyllig och spritzig smak, kan jag säga. Åt gjorde jag också, eftersom det gick bra att kombinera med bilkörning.

Ellenfamiljen är en rationell familj. Under 10 dagars tid klämmer de in såväl alla födelsedagar i familjen, med jul och nyår som extrabonus. Alltså hade vi med oss några presenter, det ska man ha på födelsedagar! Ellen och Ellenmamman tycker om att baka. Aha! tänkte jag och lät symaskinen jobba; årets första syprojekt har sett dagens ljus (och faktiskt 2013 års sista också, för Ellenmammans förkläde blev klart före årsskiftet).

Igår var vi hos andra goda vänner, vänner både till oss och Huliganen. Eftersom vi vet att vi alltid får otroligt god mat där åt vi klokt nog bara grönsakssoppa till lunch, och det gjorde vi rätt i. Det serverades bland annat rådjursfilé som liksom smälte i munnen, det var som att ha kommit till ett gastronomiskt paradis! Huliganen var också i paradiset. Detta är nämligen personer som vet vad en Huligan vill ha, så inte nog med att det serverades rådjursfilé, det var nämligen tinat köttbullar enbart till honom. Sen kan det väl hända att det slank ner lite filé också... det är ju så lätt hänt. Undra på att han alltid, när vi passerar deras hus på våra promenader, vill gå in och hälsa på. Även vid halv sju på morgonen. Jag brukar dock avstyra det hela och påpekar att det är inte så vanligt att folk har köttbullar framplockade vid en sådan tidig tidpunkt.

Idag ska det sys lite till - för snart är det slutsytt! Symaskinen ska plockas undan. Usch, jag blir ju nervös bara av att skriva det, hur ska detta gå?!