Blommor. Och en liten mus.

Den sista rosen från blomsterdekorationerna vid bröllopet håller lite graciöst på att vissna på mitt matsalsbord. Det känns konstigt att tänka på att det redan gått en vecka sedan bröllopsdagen, men man blir lika varm om hjärtat av att tänka på hur roligt vi hade, då, förra lördagen. Självaste äktenskapet verkar stabilt och mycket lyckligt, och det gläder mig att kunna meddela att de fortfarande är gifta! Det känns som att oddsen för att de kommer att fortsätta vara det är mycket goda.

När nu den vita rosen sjunger på sista versen så blir jag ju ändå inte blomlös. I trädgården blommar aklejorna för fullt! De sprider sig snällt och placerat sig lite överallt, och jag låter dem hållas. Det finns inget som inte blir liksom lite vackrare när en akleja blandar sig i leken.

När jag tog en liten sväng i trädgården efter morgonpromenaden såg jag också att de små irisarna börjat blomma. De fanns i trädgården redan när vi flyttade in för trettio år sedan, och jag har ingen aningom vad de heter mer än just Iris. De är små, och liksom gömmer sig bland bladen, men de doftar underbart. Märkligt nog doftar de plommon, men plommon är ju gott så den doften kan man absolut inte klaga på.

Jag funderar ibland vilken som är min favoritblomma, men det är faktiskt omöjligt att säga. Jag älskar rosor. Jag älskar aklejor. Jag älskar lavendel, vitsippor, kaprifol... ja det mesta faktiskt. Utom möjligen bergenia. Hur tänkt man där? Bladen ser alltid halvvissna ut och blommorna ser ut som... tja vad vet jag. De har nog ett utseende som endast en bergeniamor kan älska.

När det gäller fläder är jag kluven. De doftar underbart! Blommorna är skira och vackra. Man kan göra underbar fläderblomssaft. Men grobarheten! Den måste ligga på 125% eller något. Ser man inte upp så finner man sig snart leva i en fläderdjungel, vilket väl i och för sig är trevligt, men var ska man då ha aklejorna? Rosorna? Lavendeln?

Det regnar lite idag. Eller kanske snarare "-de". I imperfekt. Från att ha varit 28 grader varmt är det nu lite svalare, men regnet behövs, och förhoppningsvis blir det snart soligt och fint igen. Så fint som det var häromkvällen när Ellen, Ellenmamman och jag hade tjejkväll i deras trädgård och ät sushi. Huliganen var med, han fick vara hederstjej för en kväll. Fast någon sushi fick han inte, den åt hans snåla matte upp själv.

Och på tal om Ellen, och för att jag känner att det saknas ett litet brud-inslag i det här inlägget så vill jag visa den lilla Ellen Mouse-brud som rest hela vägen från södra England och hamnat hos dottern. Visst är hon också en förtjusande brud? Jag beundrar det fina hantverket, själv hade jag aldrig haft tålamod att sy så smått och pilligt, så det är tur att det finns de som kan. Och den som kan, ja det är min vän Sue!