Vad gör man på en söndag?

När man är lite trött och lusten att städa garderober, skura golv eller damma hunden är totalt obefintlig? Ja då vet jag vad jag gör i alla fall. Jag dricker kaffe och äter chokladkolakakor med maken (jodå, det visade sig att gårdagen till all lycka var en sådan dag när man bakar chokladkolakakor, och det är ju en väldig tur när det slumpade sig så att denna dagen är en dag som passar utmärkt för lite kakfrossande). Vi sätter lite potatis, fast jag ägnar mig mest åt att bara elegant släppa ner potatisarna i fårorna som maken grävt upp, inget svettigt slit för min del, tack.

Och sen virkar jag. I mjukaste, lättaste, fluffigaste Rowan kid silk haze. Det väger ingenting. Eller jo, det gör det ju, varje nystan väger 25 gram och det är inte mycket. Hittills har jag nog virkat upp knappt 40 gram och har inte så mycket kvar.

En rektangulär schal i kärleksknutar ska det bli. Det känns som ett passande mönster till tillfället när den ska användas.

Sen skadar det ju inte heller att det är ett lätt och enkelt mönster som man bara kan virka på utan större tankemöda när man är lite soppig i hjärnan. Jodå, visst har jag virkat fel några gånger. Men då gör jag som jag brukar göra; fuskar ihop det hela och ser glad ut ändå!