Välkomna och ovälkomna gäster

Just nu sitter jag och väntar på sonen. Han tillhör den första kategorin i titeln, utan tvekan! Nu är det ett tag sedan han var hemma, och det är inte det att jag inte vet att han kan föda sig själv, men det är ändå något tillfredsställande med att utfodra sina ätteläggar, så en chili con carne är snart klar, och rabarberpajen står och svalnar.

Imorse hade vi ett annat besök, av mer oväntat och ovälkommet slag. Nej det var inte tjuvar - i alla fall inte i den bemärkelsen. Tjuvaktig som en skata, heter det ju och i år har vi en ovanligt märkligt skata i trädgården; så fort jag öppnar köksdörren eller altandörren är den där och kikar in och verkar vara väldigt nyfikna på hur vi har det? Så skulle jag dammsuga imorse och öppnade altandörren och sen försvann jag väl för att göra något annat. Man vet ju hur det är - "uppskjut gärna till senare den dammsugning du skulle gjort igår" eller hur det nu var.

När jag kom ner i vardagsrummet mötte jag Skatan. Jag stirrade förbluffat på den. Den kikade tillbaka. Huliganen snarkade i godan ro. Inte mycket till vakthund, det där. Men jag lyckades prångla ut fågelskrället i trädgården igen, jag tycker nog att skator ska befinna sig där.

Man kan ju undra varför sonen kommer hem (om det nu inte är rabarberpajen som lockar)? Jodå, visst besöker han föräldraskapet med jämna mellanrum. Men nu är det faktiskt något annat som är huvudanledningen. Något som har med detta glada par att göra!

foto: Eva Hjärne och Anna Carter

Jodåsåatt. Det ska bli bröllop imorgon! Och solen, den ska lysa, och det hoppas och tror jag att den ska göra över hela deras äktenskap.

Att det är Lundakarneval i helgen, det hinner vi inte bry oss om. Vi har ju liksom viktigare saker för oss. Kasta ris, till exempel. Och fälla en tår i kyrkan. Och det är nu den där fjolliga hatten ska fram!

Fotot har inte jag tagit, det har min mycket begåvade vän Eva gjort. Hon fotograferar i normala fall mest fåglar, men som jag så klokt sa "det måste vara mycket enklare att fotografera ett brudpar, de står förhoppningsvis still när man ber dem". Det tror jag inte fåglar gör.

Det ska bli väldigt roligt att se självaste "action"bilderna - men nog lovar det gott?

Det kan nog hända att det här inte är det sista som sägs om bröllopet. Eller de sista bilderna som läggs ut. Men inte imorgon. För då är jag upptagen. Med att bli Svärmor!