Kärt besök

Maken och jag har varit flitiga i trädgården idag. Lite svalt, men soligt, en perfekt dag att så i kökslandet. Det köksland som maken som en blixt från en klar himmel fick för sig att gräva upp förra året. Sonen anande nog inte konsekvenserna när han gav maken "100% bonde" i DVD i julklapp.... Roligt var det, och en del av skörden blev jättebra, annat blev det lite mindre av. Purjolök, jag säger bara det, den kunde ha lökat på lite mer. I år är landet ännu större, och idag har vi sått sallad, rödbetor, piplök, rädisor, dill och morötter. (Purjolöken får stå i skamvrån i år). Sen har jag farit runt med räfsan också och krafsat lite planlöst i spridda rabatter, ihärdigt störd av Huliganen som hellre velat ha dragkamp.

Men egentligen var det ju igår vi skulle ha gjort fint, för vi fick ju finbesök! Syrrans lilla dotterdotter kom på premiärbesök för att träffa Huliganen. Förvisso var både Dottern och hennes kusin (som då alltså är Syrrans dotter och syrrans dotterdotters mamma, hänger ni med i genealogin, eller blev förvirringen total?) också med, men de fick faktiskt finna sig i att spela andra fiolen när den här förtjusande lilla damen var med.

Hur gick då mötet med Huliganen? Är man van vid en liten stillsam dam som Zoya, tycker man nog att Huliganen är lite, vad ska jag säga, högljudd till att börja med. Men snart insåg lilla fröken att det var inte farligt, och då gick det hur bra som helst. Sen plockades det blommor, det kollades på maskar, det promenerades runt i trädgården, klättrades på skithöga trappsteg och pekades med hela handen! Och ritades jättefort, så fort att mamma inte hann med. Ett artistiskt barn! Och alldeles, alldeles förtjusande!