En virvel av nöjen

I huliganhemmet vet vi hur man roar sig minsann!

Idag, till exempel, spelade vi golf. Det blev inga 29 grader... det blev drygt 30. Det hällregnade ända tills vi skulle iväg, så vi packade klokt nog regnkläder med oss, sen packade vi upp dem igen när vi kom hem. Den enda blötan som drabbade oss var att vi badade i svett och mot det hjälper inga regnkläder.

Jag får härmed meddela att jag, som hävdar att jag inte blir arg på golfbanor ("herregud, bli arg? Jamen varför, liksom, det är ju ett spel - en lek!") får revidera detta uttalande. Det kan hända att det var jag som hoppade jämfota av ilska på 16:s green och vrålade invektiv över bolluslingen och den eländiga sporten och det ena med det andra. Fast då ska man veta att det 16 hålet på den lokala golfbanan är ett svårt par 3-hål. Man står högt upp och slår ut. Framför sig har man en oändlig vidd av vildvuxet ogräs. Till höger har man en glittrande sjö. Till vänster har man en brant hålväg (historiskt intressant, jomen). Ett vackert hål. Men svårt, i alla fall för mig som inte slår så långt. Men idag fick jag på en pärla till utslag. Rakt som ett spjut for det iväg. Bollen landade inte i det vildvuxna ogräset. Den landade inte i vänstra bunkern. Den landade strax till vänster före green. "Jag puttar härifrån" tänkte jag. Men sen tänkte jag att det vore ju ändå mesigt, så jag chippade en lite smådålig chip. Sen puttade jag. Man fick hålla upp bollen för greenen sluttar brant. Bollen rullade och rullade - förbi hålet, över hela green och ner i bunkern till höger. Sen missade jag bunkerslaget. Och det kan ha varit då som sinnet rann över på mig, det kan det. Men strax var jag mitt fryntliga jag igen, vill jag ändå framhålla. Det är ju ändå en lek - om än väldigt frustrerande ibland.

Igår spelade vi inte golf. Då tog maken med mig på utflykt! Jodå, ända till Ängelholm där vi gick på järnvägsmuseum. Förutom att det var alltför många ställverk och signaler och telefoner så var det roligt, allra roligast är modellerna som byggts upp.

Bland annat tittade vi på modellerna från lokomotivtävlingen i Rainhill 1829, där det segrande loket var Robert Stephensons Rocket som syns lite i bakgrunden, det är det loket som har en piffig grön skorsten. Två kom Novelty som byggts av svenske John Ericsson (det är väl därför det hamnat i förgrunden, kantänka. Lite lokalpatriotisk får man väl ändå vara). Min egen favorit är dock Cycloped, som drevs av en häst som travade på ett rullband. Prata om miljövänlig drivkraft. Notera också att bränsletanken sitter i lagom tugghöjd.

Det som vi egentligen skulle titta på var Sveriges största ånglok som fyller 100 år i år; F 1200. Fantastilöst namn, får jag säga, men imponerande. Rejält, inte så mycket kretskort och datorprogram där inte. Själv placerade jag mig lite dekorativt framför, medan maken som är lite mer äventyrlig av sig klängde upp och tittade in i förarhytten.

Självklart hade jag hatt - ska man hälsa på 100-åringar så bör man vara iklädd hatt. Dock inte den nyaste som jag råkade köpa i fredags. Den är, märkligt nog, inte röd utan lite mer off-white. Egentligen var det syrran som skulle köpa hatt.... eller rättare sagt, hon råkade andas något om att hon kanske skulle ha en som passade bättre i färg till klänningen och innan hon hann protestera hade jag släpat in henne i vår nya hattaffär och tvingat henne att köpa inte mindre än två hattar. Och då råkade det bli en till mig också, sånt händer ju så lätt.

Efter golfen har jag bakat muffins. Det kanske inte är det klokaste att göra när termometern visar på tropiska temperaturer, men nu var jag faktiskt lite sugen på rabarbermuffins. Att jag inte hade vare sig mjölk eller filmjölk hejdade mig inte, har jag bestämt mig för att baka så har jag. Alltså bakade jag med yoghurt istället, och de blev aningens knöggliga, men goda.

Huliganen tycker det är bra att jag var inne och bakade. Han vill vara där matte är, och då är det bra om hon är inomhus, i alla fall när det är så här varmt. Då kan man ligga på det svala stengolvet i köket och vänta på att ramlar ner en smula, eller två. Helst två.