söndag 31 augusti 2014

Havängshelg

Vissa saker i livet ska vara oföränderliga. Variation är kul och bra, det är spännande med nya infallsvinklar - men har man något som är perfekt redan som det är, då ska det inte experimenteras med det. En gång om året går vi in i vår egna Havängsbubbla. Vi har känt varandra sedan vi var 16 år - numera är vi faktiskt lite äldre, typ 42 år äldre, men lika roligt har vi ändå. Och lika mycket pratar vi. Skrattar. Diskuterar. Äter. Fast vi dricker mer vin nu, än när vi var 16.

Det var alltså dags för vår årliga Havängshelg. Förra året missade jag den för jag var på en grekisk ö tillsammans med mina kollegor, ändå kändes det som om det bara var häromveckan jag åkte från Haväng förra gången.

Vi är lite lagom organiserade. Vi bestämmer var vi ska inleda med att äta lördagens lunch och för det mesta infinner vi oss alla vid samma restaurang och vid samma tid. Mer eller mindre. Det kan hända att det blir lite si och så, men till slut brukar vi ändå sammanstråla. I år sammanstrålade vi på Abbekås Hamnkrog och det gjorde vi väldigt rätt i. De räkmackorna gick inte av för hackor kan jag säga.





Mätta, belåtna och förväntansfulla körde vi sedan till Haväng. Väderprognosen lovade regn, regn och mera regn. Men nu är det så att det ska inte regna när vi är i Haväng, så är det bara, i alla fall inte när vi ska ta lördagspromenaden ner till havet. Så det gjorde det inte, sen får meterologerna säga vad de vill. Däremot blåste det och vattenståndet var högt. Att vandra längs havet en blåsig nästan-höst-dag, finns det något bättre? Vi tog vår vanliga runda. Den fina träbåten låg där den skulle, och en fantasieggande stol stod placerad vid en tall för en hugad observatör att sätta sig, titta ut över havet och fundera över livet och meningen med det hela. Vi hade inte tid med det, vi hade massor att prata om. Livet och meningen med det hela fick klara sig på egen hand ett tag.

Sen blev det vin på altanen - som vanligt! Vi skålade för absent friend. Vi räknade in det aktuella antalet barnbarn - 9 på det 10:e - and still counting. Det pratades om bröllop som varit, och bröllop som ska ske i januari. Det pratades musik, politik, böcker och mat och en väldig massa annat.


Därefter var det dags för lite seriöst ätande. Mat är viktig! I all synnerhet om det är citron- och lakritsmarinerad varmrökt lax, lammytterfilé och rabarberkaka med vit choklad. Vi vågar aldrig experimentera med kaloriintaget, skåningar som vi är. Blåsiga havspromenader kräver näringsrik mat, det säger ju sig själv. Sen pratade vi litet till - eller om det var mycket till?

Så småningom brann ljusen ut, maten var slut och vi orkade helt enkelt inte mer vin, så då ramlade vi i säng.


Nu är jag ju som jag är, dvs morgonpigg. Jag vaknade tidigt i vanlig ordning och tänkte först försöka sova en stund till. Men sen tänkte jag att om jag nu ändå är vaken, varför inte ta en promenad? Jag smög upp och ut i morgonen. Det blåste och var grått, men regnade gjorde det inte, även om det syntes spår av nattligt regn.





- Ska jag gå i skogen eller mot havet? funderade jag, fast det var mest en retorisk fråga - visst lockar det att få salta havsluft vinandes kring öronen. Så jag tog den vanliga vägen. Längs grusvägen förbi korna. Över stättan och in i skogen. Vidare längs skogstigen - och sen hördes vågornas brus och havet dök upp bakom sanddynerna. Det hjälps inte, det får bli lite blandade havsbilder!



Sen traskade jag tillbaka, serverades en utmärkt frukost och därefter var det dags att ta förväl av Haväng för den här gången. Men nästa år - då väntar sanddyner, tallar, havsluft och en massa god mat igen hoppas jag!

2 kommentarer :

  1. Åh så underbara bilder. Älskar den med stolen! kram från Syrran

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den såg så inbjudande ut, där den stod alldeles för sig själv under ett träd. Och såvitt jag förstod hade den stått där i ett helt år. Haväng är en magisk plats.

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.