Det finns säkert saker som är onödiga att ha med sig när man åker till Finland får att konferera med dotterbolaget. Sen finns det synnerligen bra-att-ha-saker också. Det som osökt faller en in är a) en kamera, b) ett paraply. I alla fall när regnet envisas med att hälla ner över en.
Vi befann oss i den gamla bruksorten Fiskars som är synnerligen pittoresk. Den hade man gärna velat hinna promenera runt i och fotografera. Men så var det det där med kameran som låg hemma och förtvinade. -Nåja, det finns ju mobilkamera! tänkte jag uppmuntrande för mig själv. Därför kilade jag upp i ottan den andra dagen och hängde på låset till frukostmatsalen. Sen gick jag ut. Ut i regnet som föll på det mest onödiga vis. Föll gjorde jag förresten själv också eftersom jag trampade fel och kraschlandade i ett bord precis utanför restaurangdörren. Jag borde kanske ha tagit det som ett omen? En vink från ovan att stanna kvar och enbart ägna mig åt konfererande? Så snabbtänkt var inte jag. Nejdå. - Det duggar nog bara, tänkte jag lättsinnigt. Det var ett ovanligt vildsint duggregn får jag nog säga, så jag fick erkänna mig besegrad och dra mig mot hotellet igen.
Nu är man ju en redig kvinna, så vad gör man när man står där med en jacka som man kan vrida vatten ur? Just det, man torkar den med hårtorken. Snillrikt, om jag får säga det själv.
Detta var alltså dag två. Dag ett anlände vi till Fiskars på kvällen och skulle ha lite kulturellt mingel. Det visade sig att vi fick prova tre viner, ett vitt, ett rosé och ett rött - och sen skulle vi måla vinets själ. Ojdå.
- Det kanske visar sig att jag är ett konstnärligt geni? tänkte jag hoppfullt.
Det visade sig att jag var inget konstnärligt geni. Heller. Nåja, roligt var det i alla fall.
Sen konfererade vi. Och se på sjutton, rätt vad det var slutade det att regna. Ha! tänkte jag då, - jag tar på mig min numera handtorkade jacka och promenerar ut i Fiskars igen.
Jag kan säga att jag med ett pantersprång fick rädda mig in i en affär när regnet fick för sig att formligen vräka ner igen.
- Säljer ni paraply? frågade jag förhoppningsfullt. Det gjorde de inte. Däremot sålde de små filtade fåglar, och ärligt talat är det väl roligare med en gräsand än med ett paraply? Och jackan, ja den har faktiskt torkat igen.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.