Fredagsmys

Nej jag menar inte tacos och popcorn och sånt. Inte för att jag inte tycker om tacos, men för att det finns annat som är ännu bättre som man vill ha en fredag när ingen av de närvarande är yngre än 58.

Jag är ganska nöjd med litet - jag är så nöjd att det är fredag. Det räcker långt. Att huset är saligen råttfritt (fast jag ska erkänn att jag undermedvetet fortfarande lyssnar efter tass-tass-tass). Ikväll blir det någon slags kycklingwok och jag skulle inte bli förvånad, inte det minsta, om maken dyker upp med en flaska vin från vinkällaren.

När jag kom hem låg det brev i brevlådan. Ett sådant där riktigt ett, ni vet. Med kuvert och frimärken och hela konkarongen. Till mig! Okej, det var egenligen till Huliganen (alias Hampus) och mig, men det är jag som kan öppna brevlådan, alltså fick jag slita upp kuvertet, alltmedan hunden upphetsat gastade va e' de, va e' de, det är till mig!!  I brevet låg ett blommigt kort och en prickig hundbajspåsehållare - tack Maja! Den kommer att komma till användning! Det där är en väldans bra liten manick, och jag har en som syrran sytt - men ihärdig användning sliter (och med tanke på hur Huliganen bajsar så ska det dras fram påsar ideligen, ideligen), så nu är det dags för en ny.

Visst är det härligt med överraskningar! I alla fall prickiga. Med hundanknytning och så. En oväntad restskatt i överraskning smäller inte lika högt, det gör den inte.

Sen är det ju också så att det börjar märkas att det blir ljusare. Obs! Det är inte ljust när man kör hem, det är det inte. Men det är i alla fall inte becksvart och bara det är en liten tröst.

Rätt vad det är så ser det ut så här igen. Om man har tur. Och har tålamod någon månad eller så.

 Nu ska jag snart fixa lite mat. Sticka min mössa i det handspunna alpackagarnet. För tredje gången. Först blev den för stor. Sen blev den för liten/kort/något och bara gled upp. Då stickade jag på en resårkant längst ner. Då blev den för trång och för lång - jag måtte ha en mycket märklig huvudform. Sen rev jag upp alltihop. Igen. Och nu håller vi tummarna för att det är tredje gången gillt som gäller. Tur för garnet att det är så mjukt och skönt att sticka med, för annars hade jag hoppat jämfota på det, slitit det i små tussar alltmedan jag utstötte förbannelser över de alpackor som producerat ett så felstickande garn. Nu gör jag inte det. För jag är en mogen, måttfull och behärskad person. Ibland i alla fall.

Ja vad sjutton - jag tycker det behövs en försommarbild till. Komplett med Huligan och allt.