Januariskymning

 Det verkar som att hela Sverige haft snö på sistone utom vi. Men idag har det snöat, lite lagom sådär. Man kan inte neka till att det lyser upp, och när Huliganen och jag gick på promenad i snöandet såg han ut som en pudersockrad fastlagsbulle - vilket påminner mig om att jag ännu inte ätit någon sådan i år! Inte blir det någon idag heller, däremot har jag bakat chokladkolakakor och det kan man också peta i sig utan större besvär, faktiskt.

Idag har maken gjort en heroisk insats och röjt ut en massa skit ur källaren som fått åka till återvinningsstationen. Märkligt hur bra det känns att veta att källaren inte är belamrad med bra-att-ha-grejor - saker som man faktiskt ändå aldrig kommer att använda igen, och hur bra är de då att ha? Obs, detta är en retorisk fråga, svaret är ju såklart "inte ett endaste dugg bra!". Jag menar; gamla trådkorgar från förra diskmaskinen? Hur tänkte vi där? Okej, maken är en avgjord ekorre som är mycket för tänk-om-vi-någon-gång-behöver-en-trådkorg, men jag? Jag brukar ju vara den där som slänger allt, löst som fast. Måste haft ett tillfälligt hjärnsläpp,.

Men nu är det tömt, städat och rensat. Bakom tvättmaskinen dök det också upp ett ansenligt antal strumpor som jag avskrivit för länge sedan. Maken var något försmädlig när han belåtet pekade på högen med återfunna strumpor, men jag fick min hämnd när det visade sig att han försökt peta fram dem med dammsugarmunstycket. Utan att stänga av dammsugaren först. Nåja, som arkeolog är han väl van vid att gräva i både det ena och det andra och nu fick han då göra en utforskning av dammsugarens inre.

Inne är det också skymning. Bordet är dukat och maten är på gång. Vi ska för första gången få besök av en av makens kollegor. Som också heter Hampus. Hoppas jag inte skrämmer slag på honom när jag ryter "tyst Hampus!" till Huliganen. Fast på gamla dar så börjar Huliganen bli så lugn och medgörlig så jag behöver kanske inte ryta? Det blir nog bra det där.