Långsam söndag

Lördagens gäster har kommit och gått - fast inte förrän det blev söndag. Herregud vilket nattliv! Två lördagar i rad har jag inte kommit i säng förrän vid två-tiden, har jag kommit in i en andra ungdom månne? Påbörjat en ny karriär som partyprinsessa? Hursomhelst, trevligt hade vi och det var utmärkta gäster av prima klass. Såna gäster som förtjust utbrister - har ni hund?! och ser ut som om de fått en oväntad present. Gäster som glatt har dragkamp med den Slemmiga Grisen och som dessutom har fina tunna strumpor på sig och inte verkar ha något emot att Huliganen slickar dem på benen. Huliganen har en böjelse för att slicka på ben iklädda tunna, exklusiva strumpor och tycker att hans matte är alldeles för benägen att ha på sig rekorderliga strumpdoningar med alldeles för många denier och alldeles för ylliga inslag. Huliganen lade således prompt beslag på gästerna och när han så småningom knoppade in gjorde han det ovanpå deras fötter för att vara nära, nära. Han är en god människokännare den hunden.

Dagen har således gått i ett ganska makligt tempo. Det har tittats på skidor. Det har stickats på mössan - tredje gången gillt och allt det där. Det har också, mitt när man trodde att man stickade som bäst, hänt att man slumrat in en stund i fåtöljen. Där kan man ju dock inte häcka hela söndagen, så vi åkte ut till Linnebjer, Huliganen, Husse och jag. Mitt när vi gick där hittade vi en lämplig stubbe.

- Posera nu fint på stubben så tar jag ett foto! sa jag till Huliganen som dock inte hörde utan traskade vidare. Jag fångade raskt in honom och placerade honom som en liten kortbent staty på stubben.

- Säg omelett! sa jag och knäppte några bilder. - Titta hit! - Titta dit! Le!

Efter ett tag bestämde dock Huliganen att nu var det färdigfotograferat och tog saken i egna tassar. Okej då, vi traskade vidare i snömodd och lera, och sen åkte vi hem och slumrade en stund till i fåtöljen.