Alltså, vad ska den månaden vara bra för? Va? Jag är definitivt ingen januarimänniska. Okej, jag är storsint nog att inse att det kan finnas människor som studsar ur sängen en kulen januarimorgon och ropar "härligt!". Men i så fall är det inte jag.
I januari kämpar jag alltid med ett visst tungsinne. Inget är sådär särskilt kul. Det är mörkt. Det är (vi befinner oss ju i Skåne) oftast regnigt. Lerigt. Snålblåsten viner. Om det inte stormar lite, som idag till exempel. Jag känner mig som en motbjudande, trist, tråkig och usel person. Som en vältuggad och lite intorkad äppelskrutt. Eller något som katten släpat in och sedan lite föraktfullt slängt i ett hörn.
Suck. Jag är mer en höst- och vårmänniska. Ge mig sol! Ge mig grönska! Ge mig klara, krispiga höstdagar. Men det där kalla, våta leriga, det kan ni behålla.
Fast sen inser jag att det har ju ändå vänt. Dagarna blir lite längre och ljusare, trots allt går vi mot vår, även om takten kunnat vara högre.
Det finns andra ljuspunkter! Man kan åka ner till stan för att köpa en härva garn och tillbringa en dryg halvtimme inne hos Tant Hulda och prata garn och stickor och mönster och vips! så börjar livsandarna röra på sig. Man tänker att man kanske inte är så usel ändå? Man tänker att jo, ja, visst har jag en massa oavslutade projekt (och det är ju lite usel-varning på det), men man kan ju göra något färdigt? Strumporna till exempel, det var ju bara en halv häl kvar? Och schalen i supersoft? Kvilten?
Och nu är strumporna klara! Schalen ska tvättas och blockas. Kvilten, ja den är klar så långt att bindingen ska sys på för hand och det blir imorgon till avslutningen i Tour de Ski. Helt plötsligt känner man sig lite rekorderlig igen!
Har man färdigställt något kan man ju med gott samvete börja på ett nytt litet projekt, så att man får använda några av sina fina julklappar. det handmålade baby alpackagarnet till exempel. 800 meter av tunnaste, mjukaste garn i ljuvliga rödrosa nyanser. Det ska bli en enkel slätstickad schal, en sån där stickning som är bra att ha med sig där man inte behöver tänka så mycket. Vilket passar min januarihjärna bra. Och stickningen gör jag med mina julklappsstickor, Hiyahiya, tunna, vassa och med en bra kabel.
Nu börjar januari kännas helt ok. Och när man skärskådar regnbilden noga, så ser man ju också att det knoppas - det finns hopp.
Håller med till fullo - januari är inte kul. Men dina regndroppsbilder är kanonfina och så är också garnet. Skall bli kul att få se det färdiga resultatet.
SvaraRaderaTack för en trevlig promenad idag! Och en härlig kopp te!
RaderaHej Irene, upp med hakan, snart kommer sol och värme! Här nere har vi ungefär samma väder och ja, jag håller med dig, vad ska det vara bra för? Men jag blir glatt överraskad av att hära att din sjal som du stickade på när jag var i Lund är klar! Ska bli spännande att höra vad du tycker om kvaliten nu när den är tvättad! Själv försöke jag motivera mig till att bli bättre på att blogga, det är inte ofta jag syns i etern, fastän jag tar en massa bilder och formulerar inlägg i huvudet... Nyårslöfte. Njae, de går ändå inte att hålla, förutom att jag ska sticka! Håll ut snart är våren här!
SvaraRaderaJag håller ut, jag håller ut! Men vissa dagar känns trögare än andra.
RaderaBrukar kika in på din blogg och tänker "nähä, inte idag heller" :-). Men blogga ska man göra när man har lust, och så här i vintertid kan det där med lust kännas lite avlägset.
Det känns som att den blir avsevärt mycket mjukare nu när den är tvättad. Har inte torkat än, så jag vet inte riktigt än hur resultatet blir. Lite tveksam är jag ändå, för jag tycker ju att även själva stickfasen ska vara behaglig.