Hit me' vår!

Nu har jag stickat färdigt makens gråa strumpor. Maken är mycket nöjd. Det är hemstickat ylle, det är grått, det är inte minsta rand så långt ögat ser, det liksom står "Makestrumpor" över hela deras uppenbarelse. Strumporna är präktiga, rejäla och framför allt; de är grå. - Tack! sa maken och lyste upp när jag presentade honom dem i all deras enfärgade glans. Som ju är grå.

Och det kan minsann behövas ylle närmast fötterna med tanke på snö och is som envisas med att hemsöka oss - vi är ju skåningar för bövelen, då ska man väl inte behöva pälsa på sig i mitten av mars?! frågar man sig upprört.

Föralldel, det är soligt och klart och fint när Loppan och jag traskar ut på morgonpromenad. Loppan, hon har ju liksom inbyggda yllestrumpor över hela kroppen och är rätt nöjd med sakernas tillstånd.

Själv tänkte jag dock ge Våren en knuff i rätt riktning - tacka sjutton för att det inte blir vår och varmt när man stickar grå yllestrumpor! Det signalerar ju 'vinter'. Så nu har jag, listig som jag är, gått till den lokala LYS:en (för er icke-invigda betyder denna imponerande förkortning Local Yarn Shop, jomen) och införskaffat synnerligen vårigt garn, nämligen Rasmillas yndlingsgarn i lammull/bomull och de vårigaste färger. Nu ska det stickas vårkoftor till Grynet och Pyret, så nu måste väl ändå Våren skärpa sig och komma hit? Jag har kommit igång, så nu kan värmegraderna börja tycker jag nog.

Helgen har också bjudit på besök av gamla vänner som vi inte ser så ofta nuförtiden, så det är desto roligare när det blir av.

Vännerna har inte träffat Loppan förut, men klappade raskt om henne och tyckte att det var ju en gullig liten hund! Ja, det var minsann förträffliga gäster som förstår att uppskatta en liten terrier. Och som dessutom hade med en flaska delikat vin. Gäster av Första Ordningen kan man säga.

När vi skulle sätta oss till bords studsade mannen till, böjde sig ner och kikade in under bordet. Där tronade hans känga i all sin glans. - Men hur har den kommit hit!? sa han förbluffat. Han hade som sagt inte träffat Loppan tidigare. Hans maka fick senare en socka som hon trodde att hon ordentligt hade stoppat ner i sina stövlar återbördad till sig. Men jag får nog säga att Loppan uppförde sig exemplariskt; det var inte minsta lilla tuggmärke på kängan och sockan var helt intakt, om än kringtransporterad. Att sedan Loppan försökte göra arkeologiska utgrävningar i handväskan skyller jag helt på att den stod på golvet. Allt som står på golvet är lovligt byte. Tycker vissa i alla fall.