Om citronkaka, gatecrashing, allmänt hund - något för varje smak

Det har ju varit en storm av böner om att tala om receptet på citronkaka som jag använder. Okej, en liten storm. En liten fråga... men det kan väl räknas som vindpust i alla fall? Jag använder mig av en del olika recept, men oftast det här.

125 g smör
1 msk finrivet citronskal
3 dl socker
3 ägg
3,5 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
1 dl filmjölk (det är här jag alltid kommer på att filmjölk har vi aldrig hemma. Det går lika bra, inte med selleri kanske, men med naturell yoghurt. Trust me)
3 msk färskpressad citronsaft
3 msk blå vallmofrön

175 grader. Smörj och bröa en 2 litersform.
Vispa smör, citronskal och socker poröst, vispa därefter ned ett ägg i taget.
Blanda mjöl och bakpulver i en annan bunke och vänd sedan ner det i äggvispet.
Rör sist ner filmjölk (yoghurt) citronsaft och vallmofrön. Häll smeten i formen.
Grädda i nedre delen av ugnen ca 35 min, kolla med sticka. Låt vila i 5 minuter innan den stjälps upp.

Man kan glasera kakan också, men det gör aldrig jag, jag tycker oftast det blir för

Däremot är det ju himla bra att baka citronkaka. Citron, det känns ju som rena inkarnationen av nyttighet och nog borde det vara så att man kan se citronkaka som rena hälsokakan?

När man inte ägnar sig åt att baka liten kaka, ja då får man ju löneslava i stället och det är väl vad Loppan och jag gjort den här veckan. Loppan kanske med mer entusiasm än undertecknad som drabbades av någon rälig liten virus med huvudvärk och extrem trötthet i början av veckan. Så icke Loppan. Hon har tagit sina arbetsuppgifter på stort allvar, så till den milda grad att hon gatecrashade ett någorlunda stort forskningsplaneringsmöte och parkerade sig under konferensbordet, varifrån jag fick hala ut henne.

- vadå? Ska inte jag få vara med?! Jag är jättebra på forskning, så det så! hävdade Loppan, men det hjälpte inte. Då gick Loppan och knöt sig i kontorssängen, ska det vara så otacksamt så kunde de få klara sig på egen hand tyckte hon.

För övrigt har vi påbörjat kursen i Nosework I. Det var mycket märkligt. Det snöade inte? Det regnade inte på tvären? Det var inte svinkallt? Fast ok, det var ju lerigt upp över anklarna. Det var mörkt. Men det var roligt! Loppan var mycket duktig, även om hon också vimsade runt lite, men sista söket klippte hon tre dofter varav en hängande på en vägg utan större bekymmer. Då blev matte jättestolt, ungefär som om hon själv hade nosat sig fram till hydrolatet. Eftersom det ena var gömt i en gammal chokladkartong är det väl inte orimligt att tänka sig att jag hittat det i alla fall.

Nu ska jag strax upp i tvättstugan, och sen ska jag ute och förbereda inför kvällen då lägenheten ska fyllas med barn och barnbarn och svärdöttrar och dito -söner - ska bli jätteroligt!