Vi fara till Sahara

Alltså, den där vintern, den slog till igen med synnerligen isiga vindar och snö. Herregud så onödigt! och kallt! Kylslaget liksom. Så där så att tänderna klapprar som kastanjetter i munnen. Då hade man minsann behövt lite värme, fast det blir nog inte Sahara precis. Faktum är att det är inga direkt utlandsresor inplanerade för året, men skulle lusten infinna sig, ja då måste man ju vara beredd!

Loppan och jag, vi drog därför till veterinären. Dels för att det är dags för den sedvanliga kennelhostevaccinationen, dels för att fixa ett pass så att vi är beredda om vi nu får för oss att ranta iväg mot sydligare breddgrader. Danmark eller så?

Loppan hyser inga betänkligheter mot att besöka veterinären (här har jag Huliganen i salig åminnelse...), nej hon kastar sig med ett jubelrop innanför dörren och studsar runt i ren och skär förtjusning. - Jag är här nu! hallå! tjoar hon och hälsar entusiastiskt på alla inom räckhåll.

Matte väger henne på vågen och säger bestämt att det får nog bli lite mindre frolic framöver min bästa Loppa! Det örat lyssnar inte Loppan på, hon är redan fullt upptagen med att pussa på en djurskötare, kolla om det är vattnat hos växterna och undersöka vad som finns under soffan?

Sen blir hon sprejad i nosen mot kennelhosta vilket hon tycker är märkligt och fnyser ihärdigt åt, hon blir rabiesvaccinerad i nacken och får ett nytt, fint blått pass.

Så vi är redo nu, det är vi.

Loppan visar stolt upp sitt nya blåa pass för kollegorna. De tittar intresserat på det och en av kollegorna som inte är direkt hundmänniska men som har ett innerligt och kärleksfullt förhållande till Loppan säger intresserat när han läser " har hon en transponder? Som Fantomen? Så man kan spåra henne?" och jag får då förklara att nä, det är bara ID-märkningen, så det är ju inte lika häftigt som med Fantomen. Å andra sidan har ju inte sagde Fantom något pet passport tänker jag mig, så jag tycker ändå att Loppan är på plus gentemot blåkallingklädde farbrorn.