Vasaloppssöndag

Vasaloppssöndagen kan man tillbringa på olika sätt; man kan stånka sig fram genom dalaskogarna omringad av en massa andra vasaloppsåkare, man kan ligga på soffan och titta på ovannämnda skidgalningar (maken) och man kan sitta här och blogga (undertecknad). Och det är inte så att jag är slö och slapp, tro för all del inte det. Ånej, redan klockan sju var Loppan och jag ute i snön och traskade runt en timme. Vi mötte en skidåkare som nog åkt fel (Dalarna är ditåt! ropade jag och pekade vagt i obestämbar riktning, jag är ju hjälpsam men inte helt geografiskt tillräknelig), men vi kom hem med snö i pälsen och frisk luft i lungorna.

Igår morse var jag också ute i ottan, med pulka, barnbarn och hund i högsta hugg. - Vill du åka pulka? undrade jag med jämna mellanrum, nu när jag hade chansen att idka lite vintersport med Grynet. - Nej, hålla Inny! svarade Grynet som redan prioriterar rätt när det gäller snösport och hundsport. Klok flicka det där. Inny, det är Loppan det, som ju egentligen heter Indy. Men Loppan, Indy, Inny - same, same but different skulle man kunna säga.

Grynet hade nämligen sovit över. Det är så himla roligt nu när hon börjar bli stor, rätt vad det är så sitter hon där med en bok och läser för sig själv. Man kan också ha fredagsmys med Pippi och fruktstång. E' de gott? undrade maken, men var inte så imponerad, det är torkad frukt och smakar typ dadlar, eller torkade fikon eller något, men nu är det ju Grynet som gillar dem, så maken fick ett glas vin och var lika nöjd för det. Pippi är spännande och man måste hoppa lite soffan och sjunga här kommer Pippi Långstrump tjolahopp!!.

Jag är en illslug mormor. En mormor med en dold agenda. En mormor som Har En Plan! Nämligen att få Grynet intresserad av garn och tyger, jag har ju själv så roligt med det så jag vill liksom dela med mig. - Vill du snurra på mormors garnvinda? frågar jag lockande. Och det vill ju Grynet så klart. Och självfallet vill hon sortera knappar också, att en och annan massakreras i Loppans gap, är ett billigt pris för att väcka Grynets gryende handarbetsintresse.

Något som också är roligt är att Loppan och  Grynet, de börjar bli ett sånt fint team som leker tillsammans och rent allmänt gillar att umgås. Det som är så fantastiskt med barn som är hundvana är att de är så självklara på något sätt; när det är bra så är det bra och då säger man det. Det är enkelt och lättläst för en hund och Loppan trivs alldeles väldigt bra med Grynet, de leker så att mattorna går i böljegång och sen får man ta igen sig en liten stund på hallmattan.

Till lördagslunch kom Grynets föräldrar och Pyret för att hämta hem Grynet igen. Vi bjöd på storstilad lunch; plättar med sylt och grädde. Minst lika gott som hummer och oxfilé och sånt, i alla fall om du frågar Grynet som åt plättar så att hon hade sylt ända upp i öronen ungefär.

Pyret fick inga plättar, men hon var lika glad för det. Det är en liten knubbig och nöjd och glad unge som tar livet med en klackspark och sover så gott även när storasyster vaggar henne med stor entusiasm och frenesi. Loppan är rätt intresserad av Pyret också, men än så länge får hon hålla sig lite på avstånd - men rätt vad det är så kommer nog de också att bädda ner nallar och ha dragkamp och busa runt!

Och nu är det tyst och tomt här i lägenheten igen. Grynet är hemma hos sina föräldrar och tjolahoppar säkert där. Här är det inte så mycket tjolahopp men vi har det bra ändå. Och ett litet spår av Grynet kan man hitta i sitt syrum, som nu så himla mycket mer artistiskt sedan Grynet gått loss med washi-tejpen.