Inombords spritter det!

Det må vara kallt och isigt utomhus, men inombords spritter vårkänslorna så det är en fröjd åt det! Det började så bra redan igår när sonen ringde och meddelade att han och svärdottern förlovat sig och då blir man ju jätteglad! Jag har nog redan någon gång skrivit att våra barn är synnerligen begåvade på alla sätt och vis och inte minst när det gäller att hitta fantastiska partners och nu blir ju svärdottern liksom ännu mer familj, om det nu vore möjligt. Det tycker vi är fantastiskt bra. Sånt måste ju firas, så den pasta jag ursprungligen hade planerat fnös jag bara åt, och sen blev det lammytterfile med karljohansky och och jordärtskockspuré med ett utomordentligt vin som vi egenhändigt importerat från Rhone - om inte detta var ett tillfälle för en bra Hermitage, ja då vet då inte jag vad som ska till.

Sen, sen somnade maken i soffan och jag vacklade ut med Loppan på sista kvällskissrundan och snarkade sedan i godan ro tills det var dags att stiga upp till ytterligare en kylslagen men vacker morgon. Loppan och jag, vi åkte ut till Kungsmarken och promenerade, medan maken drog täcket över örat igen med en belåten suck.

Jag promenerade, medan Loppan for runt som skjuten ur en kanon, full av vårkänslor och livsglädje och bara allmän lycka.

- Varför springer inte du matte? Det är ju så härligt att känna fartvinden under tassarna! undrade hon sedan.
- Jag har inte tid att springa, jag går här och tänker djupa tankar, svarade jag tämligen osannfärdigt, ty sanningen är att jag löper liksom inte så snabbt och bra längre. Om jag nu någongång gjort det. Men härligt var det och vi kom hem fulla av frisk luft och solsken.

Nu hade alltså kroppen fått sitt, så nu skulle väl själen också få näring kan man tycka? Alltså tryckte jag ner en basker på skulten för att se lite konstnärlig ut och drog iväg på konstrunda med maken. Han vägrade basker men var stilig ändå!

När man åker på konstrunda, ja då får man vara beredd på att det är ömsom vin, ömsom vatten. Ganska mycket vatten, faktiskt, men det är himla trevligt ändå och vi åkte än hit, än dit och emellanåt luftade vi Loppan som följt med - lite kultur kan ju aldrig skada menar jag. Nog kan Loppan behöva få lite kultur och hyfs, för det var enbart för att jag var snabb som en panter som jag hindrade henne från att pinka på min fina Mulberryväska som jag fick av maken i present när jag fyllde år.

- Men vad GÖR du!?! utropade jag med massor av utropstecken, men Loppan bara ryckte på axlarna och tyckte att sätter man en väska på marken så är det väl ett lovligt pinkobjekt, Mulberry eller ej.

När vi var proppfulla med konst åkte vi hem igen och sydde lite på en vårduk i synnerligen våriga färger - en alldeles utomordentligt inledning på påsken känner jag. Imorgon, då vankas det 2-årskalas.

Snö eller ej, minusgrader eller ej - det spritter och sprutter så det är en fröjd åt det!