Det är nog så bra med nyårsafton

Vissa saker är ju alldeles förträffligt bra; att Pyret fyller ett år idag! Hurra, hurra, hurra!!! Själva kalaset blir om någon vecka, men vi har fått telefonrapport om tårta och att det ska öppnas paket och självaste jubilaren uppskattade hallonen på tårtan så det låter ju som en födelsedag av prima slag.

Om en stund ska vi ta bussen till syrran och fira nyårsafton och det ser vi också fram emot. Förra året var vi hos oss, och jag var tämligen trött efter att ha varit vaken hela natten och det blev väl så att jag ramlade i Jon Blunds armar före tolvslaget, men i år, i år har jag både målat naglarna och räknar med att hålla mig vaken över tolvslaget. Är man partyprinsessa så är man.

Loppan sitter i skrivande stund och gömmer sig bakom stolen. Huliganen var ju makalöst rädd för raketer och smällare och tidigare år har vi prisat vår lyckliga stjärna att Loppan tagit det med mer ro, men i år tycks hon ha insett att det är räligt, det där med smällare. Och smäller, det gör det. Än är det inte fullständig panik, och frestar man med en bit frolic så tar hon den. Ett bra tecken tänker jag ändå, klarar man av att peta i sig godis så är man inte helt panikslagen.

Tidigare i dag var vi ändå ute på heden för att rasta av oss innan smällerieländet bröt loss. Ute i dimman var det mest en eller annan fågel som hördes i diset. Vi traskade runt bland komockor och lerhögar och hade det ganska angenämt får jag säga. Lerigt, men mysigt, liksom.

Så småningom började det anas att skymningen var i antågande och eftersom jag dessutom  hade insett att det var märkligt vad korna hade bökat runt....eller vänta nu, det var nog vildsvin som hade bökat upp marken, ja då tyckte jag att "nu åker vi hem igen Loppan, så vi kan måla naglarna och göra oss fina till ikväll".

Så då gjorde vi det och nu ser jag fram emot en trevlig kväll i gott sällskap och med rosa naglar.