Kulinariska variationer

Ikväll har maken och jag varit på fölsekalas igen. Självaste jubilaren, aka Dottern, hade bjudit in och svärsonen hade svingat med kastrullerna på det mest förträffliga sätt och bjöd på hjortfilé med cognacssås. Grynet hade bakat tårta, chokladbotten med hallontryffel hade hon gjort med viss hjälp av Dottern. Åh, det är härligt att bli bjuden på kalas och få så god mat! Pyret, ja hon bänkade sig också och hade för säkerhets skull tagit med sig en visp, man vet ju inte om det var något som behövde vispas lite extra.

Mitt när vi satt där och moffade i oss chokladtårta som bäst kom Grynet på att vi hade ju glömt att sjunga födelsedagssången, så vi fick bums resa oss och riva av jamåhonlevautihundradeår, hurra! - tänk vilken tur att det fanns någon som hade koll!

Så småningom var det dags för pyjamas och nattning och svärsonen nattade Pyret och jag Grynet. - 3 böcker ska du läsa, deklarerade Grynet och jag är ju av den meningen att litteratur och läsning, det ska uppmuntras, så vi läste om draken Zog, om Nalle Puh och om Pippi. En eklektisk blandning som täcker in lite av det mesta. Sen knoppade båda flickorna in och vi pratade om jobb och Brexit och trädgård och fröer och det ena med det andra.

Igår, då blev det ingen hjortfilé, nej då serverades det köttbullar med penne eller potatis, det står det nämligen på menyn när flickorna sover över hos mormor och morfar. Dottern och Svärsonen skulle nämligen på lokal och det var ju en himla tur för oss, som fick rå om flickorna. Vi hade ett fullt program! Först skulle vi måla ägg, jo för snart är det ju påsk. Grynet, hon kreerade och skapade och målade för fulla muggar och även morfar åstadkom ett påskägg, där han avbildade en elefant som bajsade. Mormor målade prickar och blommor och det känner jag ju så här i efterhand att det var ju faktiskt ganska tamt och slentrianmässigt och inte alls något djärvt nyskapande och konstnärligt. Flickorna tyckte mycket riktigt att morfars ägg var det roligaste - men mormor fick i alla fall bonuspoäng för köttbullarna som slank ner i rasande fart.

Så småningom var det dags att gå och lägga sig och jag måste säga att dotterdöttrarna är en ren fröjd att natta; Grynet vill ha sin napp och några böcker och sen somnar hon så fint, Pyret vill ha välling och sen somnar hon - fast igår ville hon inte ha välling, har man ätit köttbullar på tvären så finns det inte plats för någon välling. Finns det något gulligare än små barn som knoppat in och som sover så gott? Även när man får en liten fot i storlek 21 sisådär mitt i nyllet, så ler man bara hult och tänker att oj vilken liten rar fot. Det hade varit skillnad med en 45:a tror jag.

Lite pyssel i pysselrummet hann vi såklart också med - vad är det för vits att med att ha ett pysselrum om man nu inte pysslar i det?

Tänk om man hade kunnat se detta framför sig, då den där dagen för 36 år sedan - att det skulle komma ett Gryn och ett Pyre! Men just då var maken och jag helt uppfyllda av att vi själva hade fått en liten bebis, en som var sötast i världen. Att hon själv skulle bli mamma till de två gulliga barnbarn, ja det var svårt att föreställa sig då när hon var 48 cm lång och vägde 3 kg.

Nu är vi hemma igen och snart är det dags att knoppa in här också; det blir nog vare sig välling eller Nalle Puh för min del, men jag kommer att sova gott ändå känner jag.