Om bullar, getmjölkning, könsroller, utflykter och lite blodbad på det

Ja det var ju en himla tur att jag bakade lite bullar, för vi fick ju fint besök hela lördagen. Först gjorde vi en liten utflykt, till Kulturen. Det gäller att så små kulturella frön så tidigt som möjligt tänkte vi. På Kulturen gör de fina barnutställningar och nu skulle vi leka på Hans och Greta-utställningen. Och det ska jag säga att det är inte lätt att fotografera små barnbarn som slinker runt som hala ålar, men en eller annan stämningsbild blev det i alla fall.

Grynet och Pyret var peppade! Och det fanns ju massor att göra, gå runt med en liten korg till exempel. Eller simma med svanar, det är säkert lika mycket Zen och Yin och Yang och allt det där som att simma med delfiner. Eller så kunde man klappa svanen på huvudet.

Maken satt och beskådade det hela och sen sa han att han fått vatten på sin kvarn i vår eviga diskussion om gener vs miljö när det gäller det där med könsroller - maken och jag, vi diskuterar det mesta med stor frenesi och oftast med skilda åsikter. Märkligt nog tycker maken att han har rätt, när det är jag som oftast (läs: nästan alltid. Eller förresten, man kan stryka "nästan") har det? Måste vara en manlig gen. I alla fall, maken hade suttit och tittat på hur flickorna dansade med svanen så att säga och rätt vad det var kom det en liten gosse som raskt slet bort svanen och slängde den i ett hörn. Strax kom en liten flicka och placerade tillbaka svanen. Samma lille gosse kom sedan fram när Grynet mjölkade geten. - Vill du också mjölka geten, lille vän? undrade jag då, eftersom jag är en god mormorsfigur. - Nä! svarade den lille gossen kortfattat men bestämt och klev sedan fram och dängde till geten. Tja, jag måste ju erkänna att man kan liksom förstå varför de flesta stridisar är just män känns det som. Putin. Trump. Kim Jong Un. Liten gosse på lekutställning. I rest my case. Och håller med maken i det här fallet.

Sen gick vi hem och åt bullar, fast först hade vi ätit lunch på caféet. Grynet har liksom inte riktigt tid med att äta lunch, men Pyret snodde åt sig en del av mormors räkor, alla sina egna plättar och sen stal hon ogenerat en del av Grynets plättar också. Då åt Grynet upp sina plättar.

När vi hade kommit hem gick vi ner i Pysselrummet och Grynet och jag pysslade och gjorde ringar och sydde sömmar och ritade och grejade och hade oss. Mamma och Pyret tog det lite mer soft får man kanske säga.

Jag hade ju minsann pysslat lite själv i förväg; klänningar och tights till flickorna och Grynet blev väldigt nöjd med sin djungelklänning. Och är Grynet nöjd, ja då är mormor nöjd. Så är det bara.

På söndagen, ja då kände jag att nu var det dags att få lite sjöbris i håret. - Vi åker till Saxtorpssjön utropade jag och Loppan var inte avig alls, nejdå. Syrran och Zoya följde också med och vi fick en fin promenad. Och fika. Fika är viktigt och har man nu bakat bullar, ja då är det ju jättefånigt att inte ha en fikapaus. Vissa badade i sjön av fri vilja, andra gjorde det inte. Sen badade jag Loppan en gång till när vi kom hem, men tänk, då tyckte hon inte alls att det var lika kul, även om hon fann sig i det. Dock ruskade hon länge och omsorgsfullt av sig på matte efteråt, så då blev det ju två som blev duschade till priset av en kan man säga.

Idag var det lite mindre roligt för Loppan. För ett tag sedan bloggade jag om hur hon hade en massa ryck i bakbenen när hon skulle sova och nu har det inträffat ett par gånger till på kort tid, så nu var det dags för veterinärbesök. Loppan var lite tveksam, men lät sig tittas i munnen och öronen, bli klämd på magen och tas tempen på. Men allt såg bara bra ut och det visste jag ju redan. Den som sett Loppan fara runt som en skottspole vid Saxtorpssjön, den kunde ju på rak arm inse att här, här var det en hund som njöt av livet! Men varför dessa ryck då? Som gör att ingen får sova, Loppan för att det sprätter i henne och matte för att hon måste ligga på soffan och klappa på sin Loppa.

- Vi får ta ett blodprov, sa veterinären då, och det var väl ungefär där som Loppan tyckte att näe, nu fick det vara nog! Stå stilla och bli stucken i, nä minsann! Hon ryckte bestämt åt sig först det ena frambenet och sedan det andra så att blodkärlen gick sönder och blodet rann. - Nu får matte gå ut, sa den vänliga djurskötaren då och kallade in förstärkning. Så nu vet jag hur papporna kände sig förr när de fick vanka runt i sjukhuskorridorerna medan mammorna födde. Som tur var gick det rätt snabbt ändå, och sen fick jag komma in. Loppan hade fått bandage på bakbenet, fast det gjorde hon processen kort med. Alla sa att hon varit Mycket Tapper och sen fick hon godis. Och sen betalade matte en ganska rejäl mängd pengar, plus ytterligare 59 kr för en leksak. Dels för att blidka den lilla terriern, dels för att hon ju faktiskt fyller hela tre år imorgon!

Nu väntar vi på att veterinären ska höra av sig och meddela vad proverna säger. Helst vill jag ju att de ska påvisa något mycket enkelt som raskt avhjälps och sen är det bra med det.

Min lilla Loppa. Rarast av dem alla och då gör det faktiskt inget att man inte vill stå still när det ska tas blodprov tycker jag.