Vårkänslor

Nu carpar vi diem så det står härliga till och njuter av den vår som funnit för gott att infinna sig. Jodå, jag vet att SMHI förutspår att det här, det kommer inte att vara... men desto mer anledning att njuta känner jag då. Hur njuter man då på bästa sätt kan man ju undra. Men undra inte längre, jag sitter inne med facit:

a) man tager en styck hund,
b) man möter en styck vän som
c) i sin tur tagit med sig en hund och, inte minst viktigt,
d) en rejäl fika.

Sen åker man ut i naturen och ser två hundar fräsa runt som om det inte funnes en morgondag, som badar och brottas och spritter av ren och skär livsglädje. Efter en stund placerar man sig på en bänk under ett träd och inmundigar kardemummabulle och kaffe och känner att det där med vår, det kan man rekommendera.

Visst är det fantastiskt att kunna göra detta en torsdagsförmiddag, och visst är det så att njutningen att förhöjs av att veta att man slipper sitta inne och blänga på en datorskärm och stämma av och ställa upp tabeller och skriva inlägg och bara kunna se den där vårdagen ut genom ett kontorsfönster.

En annan dag, en fredag till exempel, ja då greppar man ovannämnda hund, ett litet gulligt barnbarn och traskar hem till syrran och blir bjuden på kaffe och chokladkaka. Sen staplar man klossar, kör med bilar, och helt plötsligt hajar det begåvade barnbarnet till när syrran ropar på Zoya och man ser hur hon funderar en stund - och sen, sen kommer det! "Zoya" säger det begåvade barnbarnet och ser belåtet ut. Vi applåderar livligt, och sen försöker jag få henne att säga "mormor". "morr - morr" ljudar jag, innan jag inser att det låter ju lite, tja, kanske inte så rart? Och Pyret, hon tänker minsann inte låta sig lockas till sådana fjolligheter, hon stirrar bestämt på mig och säger "mamma". Sen säger hon "pappa" och rundar av med "Zoya". Jaja, inte vill man ha ett litet barn som morrar, så det är kanske lika bra tänker jag.

Och  nu, nu blir det snart mat och prat med maken också rundar vi av den här veckan, som inte alls varit särskilt motbjudande får jag säga.