Kamrater, knåp och kräftor

Det är ju söndag idag och då tycker jag man kan vara lite mer lugn, sansad och highbrow. Vad passar väl bättre då än att ha allitteration i titeln? Va? Medge att det sätter en ton av att här kan man förvänta sig ett inlägg som är litterärt högstående, en intellektuell utmaning, något som ger hjärnan gymnastik av utmärkt slag.

Man kommer att bli besviken.

Det är samma gamla blandning av hundar, barnbarn, mat och sånt. Kanske inte så mycket garn just här... eller tja, jag får se. Det är ju svårt att hålla yllet stången om det verkligen vill tränga sig på.

Kamrater alltså. Finns det något bättre än att ränna naturen runt med en hund och en vän? Ja det skulle då möjligen vara att ränna runt med FYRA hundar och en vän. Alltså gjorde vi det i torsdags, Loppan och jag. Den nyaste och fjärdigaste hunden var en helt ny bekantskap, men det gick ju alldeles utmärkt. Om alla härstammar från Down Under, ja då lyfter man bara lite på hatten med pekfingret och och säger g'day mate och sen är det bra med det. Fyra aussies (och en stockholmare och en skåning), då blir det liv i luckan!

Åh så trevligt det vore med en gruppbild! utropade jag entusiastiskt medan det for runt hundar som poppande popcorn över nejden, popcorn som inte hade den minsta tanke på att posera för mobilkameran. - Ääähhh, vadå instagram? Selfies? Och duckface kan du vara själv, så det så! meddelade de när de rände förbi. Men väninnan är gjord av hårdare virke  än så och med hjälp av domptörfasoner av prima slag, så satt de där till sist, alla fyra. Förutom en då, som stod. Men är man minst så är man och då kan man få stå tycker jag.

Sen blev det fredag, för det brukar det bli när torsdagen är slut. Och på fredagen, ja då blev det liv i luckan igen! Det ringde på dörren och in poppade barnbarn! Bara två, förvisso, men det blir bra drag av det också får jag säga.

Grynet var synnerligen tjusig i fådd Mimmi Pigg-klänning och spred glans och flärd över sällskapet. Vad gör man då när det är finbesök? Tja, man ritar medan mormor fixar köttbullarna - ja som av en märklig slump så blev det köttbullar när Grynet och Pyret kom för att sova över, tänk som det kan slumpa sig! Grynet får rita med rosa tuschpennor, för det får man när man är 3 år och storasyster. Lillasyster Pyret får inte rita med rosa tuschpennor, vilket är en jädrans orättvisa tyckte hon och tog saken i egna händer när mormor och Grynet var lite upptagna med annat... men rosa tusch nöts säkert av med tiden tröstar jag mig med. Och sen körde vi det övriga programmet med sagoläsning och sorterande av kylskåpsmagneterna. Loppan fick inga köttbullar, men hon blev handmatad av Pyret, så jag tror nog hon var rätt nöjd ändå. Så småningom somnade Pyret medan Grynet tittade på Dumbo  med morfar och sen upplyste Grynet mormor om att hon skulle vara vaken hela natten för hon var minsann inte sömnig alls... fast rätt vad det var så sovs det överallt, hela natten, ända tills mormor väcktes av ett glatt jollrande från resesängen där Pyret nu mötte den nya dagen.

Och så blev det lördags och knåpande i pysselrummet innan mamma och pappa kom för att hämta sina ätteläggar. Nu skulle man ju egentligen kanske ha skrivit "pyssel i pysselrummet" men vad hade då hänt med alliterationen i titeln, jag bara frågar?!

När Grynet och Pyret åkt hem så blev det alldeles väldigt tyst och tomt... och så kan man ju inte ha det, så som tur var kom syrran och Zoya och åt lite kräftor och höll oss sällskap. Det kanske inte poppade på samma vis, men vi hade rysligt trevligt, till och med när vi följde dem till bussen och blev dränkta av ett tämligen onödigt regn.

Tja, det var väl det då - och nu slutar jag innan det där med ull tränger sig på, för vem vet hur länge jag kan stå emot?

Bra dagar får jag säga!