Jag har precis kommit upp från pysselrummet där maken och Loppan och jag haft en liten sejour, något som skulle vara mysigt och trevligt och tja, lite så där zen och fridfullheten skulle stå som spön i backen. Det började bra. Jag broderade kedjestygn och flossastygn i glada färger, Loppan snarkade i sin bädd och maken läste gamla Rekordmagasinet. Ända tills jag skulle ge mig på braid stitch, något nytt och oprövat. Och säga vad man vill om Hemslöjden, den beskrivning på braid stitch som medföljde, den var liksom inte ett under av klarhet och pedagogisk tydlighet. Så rätt vad det var for broderiet över rummet rakt ner i Loppans korg, medan svordomar västes genom sammanpressade läppar. Loppan vaknade förvånat och vem skulle inte bli det när det ramlar ner broderade får rakt i nyllet? Maken tittade förbluffat upp från Rekordmagasinet och såg hur det liksom pös ur öronen på hustrun. Han undrade försiktigt vad som stod på? Kunde han månne hjälpa till? Men jag kände att näe, nu var det färdigbroderat för stunden, Loppan och jag knallade ut i trädgården och plockade upp fallfrukt och nu ska det lagas mat, medan jag lugnar ner mina franska nerver.
Och hur lugnar man bäst ner dem, hur uppnår man jämvikt och själsro och hittar tillbaka till sin inre zen? Jo genom att tänka tillbaka på förmiddagen som tillbringades hos syrran tillsammans med vovvar och Pyret och klossar att stapla.
Så! Nu är jag lugn och fin igen. Och imorgon är en annan dag, och då kan man uppbåda lite själsstyrka och ge sig på braid stitch igen. Eller också staplar jag klossar. Jaja, jag får se hur det blir.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.