Konsten att angripa en bulle och finns det lejon i djungeln?

Det hade gått flera veckor sedan jag träffat Grynet och Pyret, så blir det ju när man ska tuffa runt på kanaler, eller åka båt hos farmor och farfar i Småland. Som jag har längtat! Men nu, nu var det dags igen, och jag var ju förberedd; bullar hade bakats och köttbullar hade trillats.

Och rätt vad det var så ringde det på dörren, Loppan studsade runt som en golvmopp på uppåttjack och tjoade "det ringer på dörren, det ringer säger jag ju!!" som om jag inte hade hört det själv. In studsade två små energiknippen som på så kort tid som möjligt försökte informera mormor om allt som hänt sedan senast; ny säng för stora flickor, bad och lek och allt möjligt. Nu hade vi flera timmar framför oss, så det gällde att ha en plan!

Har man nu bakat bullar så vore det ju himla fånigt att inte provsmaka dem, så vi inledde med det. Som synes finns det olika sätt att gripa sig verket an, men huvudsaken är ju att man mular in kanelbullarna, om det så är på kors eller tvärs, det spelar ju mindre roll.

Sen gick vi ut i trädgården och gungade och grävde i sandlådan. Grynet ville gunga i småbarnsgungan och när jag tyckte att Pyret är för liten för att gunga på brädgungan, så visste Grynet på råd; - du kan ha Pyret i famnen och gunga själv mormor! sa hon. - Bra idé! svarade jag och greppade Pyret. Dock visade det sig att det var liksom lite trångt att klämma ner sig i gungan. - Du har en stor rumpa mormor, jättestor!, sa Grynet då, kanske mer sannfärdigt och uppriktigt än artigt.

När det som skulle grävas hade grävts och det som skulle gungas (som fick plats) hade gungats så föreslog jag att vi skulle gå till djungeln. - Ja! svarade Grynet som är ett positivt barn. - Skor! sa Pyret som gillar skor och som inser att ska man ut på expotition, ja då behöver man skor på fötterna. Sen tänkte Grynet lite till och meddelade att hon tyckte inte om lejon, men jag sa i den djungeln vi skulle till, där finns det bara små, små vaktlar som springer runt på golvet så då var det lugnt.

Vaktlarna sprang så fort på sina små ben att de inte fastnade på bild, men vi tittade på dem, och kollade in jättehöga palmer och jättetaggiga kaktusar och såg jättestora näckrosblad. En mycket bra djungelexpedition på alla sätt och vis och sen gick vi hem och åt köttbullar, för man blir hungrig av att vara upptäcktsresande.

Tja, sedan sovs det middag, lästes böcker och åktes båt i mormors gröna korg - precis som storasyster Grynet gjorde när hon var liten. Och sen kom mamma och hämtade flickorna och det blev alldeles tyst härhemma, och det kan hända att såväl mormor som Loppan knoppade in en liten stund. Innan vi åkte ut och hälsade goda vänner vid havet, där vi satt ute länge och pratade om livet och barnbarn och garner och golf och typ så, innan vi tog en runda för den sista hundkisset innan vi körde hem i sensommarkvällen.