Pompoms och ballonger!

Under rätt många år har jag inte känt något större behov av att liksom pynta till det bara för att jag fyller år. Missförstå mig rätt, det är inte så att jag inte uppskattar tårta och presenter och jamåhonlevautihundradeår och sådär, men själva pyntet har väl inskränkt sig till en liten blomma och kanske lite fint dukat eller så.

Nu känner jag dock att sånt, det är för futtigt! Det ska vara festivitas! Det ska glittra och glänsa! Ska det va' så ska det, förmanar jag mig själv.

Nu är det inte så att jag fyller år just idag - men den dag jag fyller år, ja då är jag på resande fot till ullens och lunnefåglarnas förlovade ö, så då passade det bra att fira med hela konkarongen idag; barn och syrror och ingifta och så Grynet och Pyret förstås. Och då förstår man ju att då, då krävs det ballonger och pompoms. Gärna rosa, som är en utmärkt färg tycker Grynet.

Och alla dök upp, trots att stackars Grynet haft en palaver med öppna spisen som slutat i ett besök på akuten. Hon kom dock, iklädd rosa och med handväskan i högsta hugg, limmad i bakhuvudet och med fint halsband som hon fått av doktorn för att hon var så duktig. Jag kan aldrig påminna mig att jag fått något halsband på akuten, inte ens den gång jag körde potatisskalaren nästan rakt genom handen. Detta torde tyda på att Grynet är duktigare än sin mormor och det tror jag så gärna.

Vi började ju med lunch och då återupplivade jag ett gammalt kulinariskt minne, nämligen jättepirog som jag alltid gjorde på den tid vi hade en stuga mitt ute i skogen och där vi hade julgranshuggning för kompisarna före jul - då behövde man styrka sig innan man knallade ut i skogen och nedlade en vind och sned gran, för det var det enda vi hade på vår tomt. Pyret hade lärt sig ett nytt ord - vatten - och det excellerade hon i, även om hon i och för sig drack mjölk. Å andra sidan var vi ju några som faktiskt drack vatten, så helt fel ute var hon ju inte. Pirogen var hon dock måttligt imponerad av.

Men rätt vad det var så slutade hon att säga "vatteennnn" och vad var det för ord som kom från hennes rosenläppar? Jo "mormor"! Jamen herredumilde, vilket begåvat barn! "Mormor" minsann, på min nästan-födelsedag, kan det bli bättre?

Sen behövde det begåvade barnet sova lite middag och då satt vi andra ute i trädgården ett tag och ritade och åt björnbär och pratade och hade det allmänt ganska skönt i den där sensommaren som slog till med råge nu såhär i slutet av augusti.

När alla hallonen var uppätna, när det hade gungats och grävts och ritats och pratat, ja då knallade vi upp till Pyret och hennes pappa igen, jo för då hade Pyret vaknat och då var det dags för tårta. Rosa. Det är ju en sån utmärkt färg, även på tårtor. Grynet satte mycket kompetent i tårtljusen (vi nöjde oss med tre, någon måtta får det ju ändå vara!) och sedan blåste hon lika kompetent ut dem igen. Tur man har en sån bra tårtassistent, känner jag.

Och sen dängde vi runt med ballonger och lekte lite till, innan sonen och svärdottern styrde kosan mot Halmstad, syrran och Zoya tog bussen hem och Grynet och Pyret tog med sig sina föräldrar och åkte hem till sig och då, då blev det så väldigt tyst i lägenheten så det kändes rent märkligt.

Loppan somnade prompt i ett hörn, och det kan väl hända att jag slumrade till en stund framför Finnkampen... men bara en stund innan vi mulade i oss rester till kvällsmat och sen tog vi en liten Pimms på balkongen. Såna här bra dagar, ja då måste man liksom suga ut allt det göttigaste, och det får jag nog säga att jag känner att vi gjorde.