Grön och grann

 

Nu är den på plats! Granen alltså. Helt enligt traditionen regnade det när vi knallade ner till Domkyrkan för att införskaffa ett styck gran. Men där tog det stopp på det traditionsenliga! Vi ville ha en tämligen liten gran, men med många grenar, och framför allt grön! Visst fanns det granar, det vore en evig lögn att påstå annat, men rödgranarna var vare sig röda (vilket de ju aldrig är) eller särskilt gröna. Maken stirrade misslynt på de glesa gulgröna skapelserna. - De ser ju sjukliga ut, sa han och där slog han verkligen spiken på huvudet. Inte vill man väl ha en gran som ser ut som om den borde befinna sig på sanatorium inne i stugan? "Grön" och "grann" är ledorden. Alltså körde vi ner till Södra Esplanaden och där hittade vi raskt en lagom stor, lagom tät och förträffligt grön gran. - Honom ska vi ha! utropade maken och jag unisont och swishade lämpligt belopp till granförsäljaren.

Och sen var vi på banan igen! Maken hjälpte till med ljusen men sen agerade han och Loppan publik medan jag hivade i kulor och pynt, medan jag emellanåt klunkade i mig glögg. Och voila! sen var den färdig och glöggen var uppdrucken och the Pogues spelade A fairytale of New York och friden och fröjden stod som spön i backen.

Sen var Loppan trött och tog igen sig en stund på sin tron. Loppan hade det nämligen lite jobbigt i natt. Lite då och då får hon liksom ryckningar i bakbenen och då kan Loppan inte sova. Och när Loppan inte kan sova, ja då kan matte inte heller sova. Vi har varit hos veterinär och hon är genomklämd och undersökt och prover i mängd har skickats ut över den europeiska kontinenten, och inget fel har hittats. Så nu tror jag helt enkelt att hon möjligen får lite muskelhickningar i bakbenen någon gång då och då, och det går över så småningom.  Man kan dock bli lite trött av att ligga som en ostkrok ut över sängkanten och klappa på liten Loppa när hon är orolig så till slut fick hon komma upp i sängen, fast vi har våra principer. Ingen Hund I Sängen, utom på nyårsafton. Och om vi är bortresta på hotell. Eller sover över hos barnen. Men annars så är vi oerhört konsekventa. Men herregud, man är väl en människa som kan tänka utanför boxen, som kan fatta egna beslut och ändra på principer! Det förstod även maken som är rätt svag för sin Loppa. Alltså fick Loppan komma upp och efter att ha trampat runt och slickat matte på tårna och försökt komma till ro, så somnade hon till sist och sov vid mattes fotända ända tills morgonen. Och då sov matte också. Sen vaknade matte framåt morgonkulan och läste tidningen och gick på toa. Loppan plirade sömnigt och somnade om. Sen tänkte matte lyfta ner Loppan, eftersom sängen är hög och matte är rädd om Loppans ben. - Gå upp? ur den sköna sängen? sa Loppan och traskade raskt över i husses säng och knödde ner sig hos honom istället.

Nu är makens bestämda teori att Loppan helt enkelt kör en liten fuling; hon tänker att varför ska hon sova i sin hundsäng när det finns en alldeles utmärkt mattesäng där hon kan trängas med matte, så att matte får balansera ute på kanten? - Jag sprätter lite med bakbenen, så kommer jag upp! tänker Loppan listigt då. Anser maken.

Jaja, vi får väl se ikväll när det är läggdags. Men värre kan man ha det än att ha en liten pälsfia i sängen, även om det blir lite varmt.