Det går ju inte att komma ifrån att livet går liksom lite lunka-på-tempo nuförtiden. Dels är man inne i den stora julmättnadsbubblan, dels sätter covid effektivt p för många försök att aktivera sig. Men visst, slow-living har sina fördelar också, man kan ju komma i kontakt med sitt inre själsliv också. Om man nu har något, ibland tvivlar jag. Jag kände att nu när vi närmar oss slutet på året så vill man kanske ändå klämma ur det sista ur den nästan tomma årstuben?
Alltså vaknade jag igår och utropade i bästa Arkimedesstil "Heureka! Jag har funnit det!". Maken öppnade ett sömnigt öga och undrade vad? Och varför ylade hans hustru när man som bäst sov gott?
- Jag ska lära mig något nytt idag! utropade jag vidare, full av entusiasm. Det tindrade till lite i makens ögon och han undrade vad jag skulle lära mig? Hade det något med medeltidsaristokrati att göra? Med Manchester Uniteds spelsystem? Ett nytt sätt att klassificera skalbaggar? Möjligheterna var många, det förstod han ju.
- Jag ska lära mig att göra italiensk avmaskning! förkunnade jag. - Eller tubular bind-off, som vi internationalister säger.
Inte för att det är så lätt att vara internationell av sig i dessa dagar, men man får ju göra vad man kan. Då upphörde ögontindret och maken slumrade in igen. Själv kastade jag mig över youtube och söp in tekniken. Man skulle ha en lång tråd. Alltså, vi pratar låååååång. Minst fyra gånger sträckan som skulle avmaskas, för man vill ju inte hamna i den prekära situationen att tråden är slut, men det är minsann inte maskorna. Själv har jag ju en hang-up just på det där att garnet tar slut, så jag mätte väl upp minst fem gånger och det blev en tåt som kunnat komma i Guiness rekordbok som längsta avmaskningstråd någonsin. Men här skulle vi inte hamna i garn-beråd, ånej! Att jag sen fick hamsa runt med evighetslång tråd, det kunde minsann inte hjälpas.
Och minsann, voila! (det sa han inte Arkimedes, men säkerligen något motsvarande på grekiska) - nu är resåren avmaskad på bästa italienska sätt, och visst blev det fint? Måhända inte så stor skillnad mot en vanlig avmaskning, i alla fall inte om man inte funderar på sådana saker, men själv är jag oerhört nöjd. Nu känner jag att jag förkovrat mig och vidgat mina vyer, så här i de sista skälvande dagarna av detta år 2020.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.