Vare sig maken eller jag tillhör ju längre den löneslavande delen av befolkningen, och det känns fantastiskt bra får jag säga. Vissa saker vill man ju ändå behålla, helgfeelingen till exempel. Nog kan man tycka att om man är ledig varje dag så är det väl helg så det räcker? Men nix, det fungerar inte så. Alltså är vi noga med att varje fredag och lördag (och oftast söndag), ja då äter vi extra gott och dukar inne vid matsalsbordet med fina tallrikar och glas. Sen äter vi länge, länge, pratar och dricker vin och har det himla gemytligt. Nog för att vi gillar vårt kök, men är det helg, ja då ska man lägga på ett extrakol så att man verkligen krama ur livsnjutandet så mycket man kan.
Dessutom brukar jag servera maken frukost på sängen varje lördag och söndag. Själv vill jag verkligen inte äta frukost i sängen, jag vill sitta civiliserat vid ett bord och kunna äta utan att fylla hela sängen med smular, men maken är av en annan kaliber.
Igår, lördag, bakade jag bröd. Den här gången bakade jag formbröd och jag sa belåtet till maken att "imorgon får du te och rostat bröd till frukost, det blir väl bra?" Inte den nyttigaste frukosten måhända, men inte behöver man väl fylla livet med kruskakli och idel nyttiga, men kanske inte så smaskiga, alternativ?
Sen slog det mig - om nu maken skulle få söndagsfrukost med rostat bröd etc, ja då borde det ju vara lördag den här dagen och hade maken fått frukost på sängen då? Nej, hur jag än rannsakade mitt minne kom jag inte ihåg att jag ilat in på lätta fötter med en frukostbricka i högsta hugg. - Ojdå, jag glömde visst att ge dig frukost på sängen idag! sa jag glatt till maken. Maken harklade sig lite och sa sen att han faktiskt själv hade kommit ihåg att det var lördag och hade legat där och väntat på frukosten. När den hade lyst med sin frånvaro hade han faktiskt funderat på att säga ifrån, men sen hade han ändå tyckt att det känts lite skämmigt, sa han. Han verkade dock lite lättad nu när han insåg att detta var en tillfällig lapsus, att hans vanliga behagliga helgfrukostrutin verkade bara ha fått litet hicka i systemet, men att han nog kunde se framtiden an med tillförsikt. Så ja, söndagen inleddes med frukostbricka och allt var som det skulle igen.
För övrigt har helgen passerat i behagligt tempo. Medan ovanstående bröd jäste hade Loppan en liten playdate nere i trädgåden med lille Rebell. Rebell är en yngling i bästa åldern (ca 7-8 månader tror jag), han är inte blue-and-tan utan bara rävröd över hela kroppen och pälsen börjar växa ut och bli lite lagom aussieraggig. Han blev till sig av förtjusning över att träffa Loppan och de fräste runt i trädgården så att man fick dra in hakan när de susade förbi. Emellanåt tog de igen sig en stund och ibland fick Loppan huta åt honom lite när hormonerna svallade som värst. Inte för att han hade full koll på hur man uppvaktar en parant kvinna, men hans entusiasm var det minsann inga fel på.
När det var dags att sätta in brödet i ugnen fick vi säga hejdå till lille Rebell som nog fick gå in och ta en kall dusch.
Loppan och jag tog en liten tur i skogen, att andas lite skogsluft är aldrig fel. Och idag kom solen tillbaka lite mer seriöst och vi har tillbringat eftermiddagen nere i trädgården. Skönt, ett slag var man ju orolig för att hösten slagit till redan i augusti och nog vill man ha kvar sommarkänslan ett tag till?
Just för tillfället känner jag att jag har koll på tillvaron. Imorgon, ja då är det måndag och då blir det minsann ingen frukost på sängen. Så får vi se hur det blir till helgen.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.