Maken, t'exempel, han sitter som fastgjuten framför tv och tittar på OS. Med sann manlig simultankapacitet så kollar han dessutom på sin platta och försöker dessutom svara mig när jag kommer in och konverserar. Fast det gör jag inte så ofta, för jag vet ju hur det är när man blir störd när man sitter och räknar maskor. Inte bra. Själv tittar jag ibland, för vissa saker måste man bara se. När Duplantis hoppar som en synnerligen spänstig hare över svindlande höjder - och med en jädrans stav att släpa på dessutom, till exempel. Eller när de svenska hästarna med vidhängande ryttare hoppar lika spänstigt. Fast när jag säger "tittar" så menar jag det i en synnerligen vid bemärkelse, för jag blir så nervös att jag blundar när det är dags för det svenska hoppet.
Men för övrigt ägnar Loppan och jag oss åt andra saker. Igår, till exempel, var en utomordentligt bra dag. Först rantade vi runt vid Krankesjön med Susanne och labbeLisa i ett par timmar - varav en god stund tillbragtes nere vid strandängarna, inmundigandes kaffe och muffins. Soldaterna på Revinge hed brassade emellan loss för fullt, och det är ju inte Loppans favoritgrej, men hon höll sig hos Susanne och blev aldrig riktigt panikslagen. En steg framåt med andra ord! Vi lyckades nästan ta oss tillbaka till bilarna - men då hittade vovvarna en synnerligen lerig pöl. "Bada!" tänkte labradoren då, som i likhet med sjömannen i sången älskar havets våg. "Lerinpackning!" tänkte terriern som är mån som sitt utseende. "Stopp!" tänkte (och sa) Susanne och jag. Too late.
Sen åkte vi hem och duschade och så ilade jag iväg till Kulturen för lite mer kaffe och stickning på det. Mycket trevligt! Jag stickar i ett för mig nytt garn som är en blandning av lin, bomull och viscose. Jag gillar inte att sticka i bomullsgarn, men det här känns angenämt. Efter några timmar var det dags att traska hemåt igen, utan lerbad. Lite bad höll det dock på att bli för det kom en liten skur mitt upp i alltihop - men då var det bara att greppa kaffekoppen och stickningen och knata in i själva kaféet där man lugnt kunde sticka vidare.
Nu kunde man ju tro att dagens kvot av umgänge, fikande och pratande var full, men nänänä. Den här torsdagen var en sån där riktig praktdag där man inte gjorde annat än hade trevligt. Fast på kvällen byttes kaffet mot vin nere i trädgården hos en av grannarna och det gick ju minst lika bra! Medan Loppan och jag förlustade oss sov makens, alias vår egen OS-nörd, den oskyldiges sömn uppe i lägenheten. Ska man upp miss-i-nassen så kan man ju inte sitta där och avnjuta ett superbt Rhône-vin, det säger ju sig själv. Så blev det ju lite mer vin till grannen och mig. Alla nöjda!
Sen var det ändå slut med umgänget för dagen och Loppan och jag spankulerade runt på dagens sista runda. Då plingade det in en bild i mobilen. Från sonen. Han är inte lika OS-biten som sin far, men tittar en del på nätterna han också. Det kan dock vara så att tillväxten på OS-fronten inte är helt säkrad ännu.
- OS? Och?!....zzzz....
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.