Premiär

 Maken sitter och småslumrar i fåtöljen bredvid mig. Han tror att han läser något historiskt, men i så fall så får det penetrera genom ögonlocken. Loppan ligger på pallen, fuktig och litet lätt småtjurig eftersom matte brutalt har schamponerat och duschat henne. Övergrepp på liten terrier, tänker Loppan och ignorerar matte. Hade hon varit drottning Victoria, hade hon fnyst "we are not amused". Duscha är nämligen något som inte amuserar Loppan. Då har vi ändå varit och badat i Saxtorp i morse och då gick det bra?

Eftersom jag är mer eller mindre on my own, så kan jag ju ta tillfället i akt att pryda bloggen med ett foto på Kickan. Eller två. Eller möjligen flera. Svårt att välja, ju! Maken och jag var nämligen i Halmstad igår och hälsade på Kickan och hennes föräldrar. Svärdottern, som är en förtjusande vänlig människa, sa nämligen att "när OS är över så kanske ni vill komma upp?" och tänkte sig kanske någon dag lite in i framtiden så där. "Say no more! Vilken dag passar?!" svarade vi så snabbt att tungan nästan slog knut på sig själv, och igår, ja då passade det!

När vi kom fram öppnade sonen dörren ocb Loppan fräste in och tyckte att "hallå! jag är här nu!!". Maken och jag kom efter i mer rimligt tempo, hälsade på sonen i förbifarten och undrade unisont var Kickan var? Va? Men Kickan höll på att äta och då får man ju tåla sig lite. Alltså passade jag på att gå på toa, då det var av behovet påkallat. Men tänk så lurigt, fast jag skyndade mig så nog sjutton hade Kickan ätit färdigt och maken lagt rabarber på henne!Oj vad hon hade växt! Och nu, nu var hon dessutom vaken och tittade på maken med förvånad blick - är det du som är en sån där som kallas "farfar" såg man att hon tänkte.

Jag gav maken en menande blick, eller kanske snarare en större mängd menande blickar och sen fick jag också hålla. Kickan tittade begrundande på mig med, och det är inte utan att man undrar vad hon tänkte?

Efter ett tag så kände vi att det var minsann inte bara Kickan som var hungrig, och då grillade sonen raskt kyckling och sen satt vi i uterummet och åt gott. Vi hade fint sällskap vid bordet, som dock inte var så intresserad av att äta kyckling, utan som tog igen sig en liten stund. Men kolla så gulliga och mulliga kinder! När man är en dryg månad gammal, ja då ska man ha mulliga kinder och lår och armar, det är så oerhört gulligt och rart! När man närmar sig 65, då är det kanske inte lika gulligt. Sorgligt nog.

Det var ju bra att Kickan tagit igen sig en stund, för sen skulle vi iväg och spela minigolf. När Kickans pappa var en liten lintottsparvel, ja då spelade han minigolf med sin farfar så fort han kom åt och nu kan han spela med Kickan. Okej, det kan hända att Kickan låg i sin vagn och inte direkt spelade själv, men ge det bara lite tid så kommer det nog. När vi köat bakom en orimlig mängd pensionärer och spelat 16 hål vaknade Kickan och var lite hungrig igen. Sjön suger som bekant, och vi var inte så långt från havet. Lika bra det, det kan hända att farmor inte direkt ledde, snarare tvärtom. Så vi åkte hem och satt på altanen och åt rabarberpaj och kanelbullar och det var ju minst lika bra som minigolf minsann! 

Vi hade det himla skönt där i skuggan av parasollet, men Kickans mamma tyckte ändå att det nog vore bra att skydda henne mot solen så hon försökte först med solhatt. Solhatt?! Näsåminsann, tyckte Kickan då och gjorde processen  kort med hatten. Då tänkte hennes mamma att hon hade ju köpt fina solglasögon till sin dotter. Så cool hon blev! Fast inte så värst imponerad av solglasögonen heller om sanningen ska fram.

Sen tyckte farmor att nu var det väl ändå dags att Kickan fick sitta hos henne en stund? Vi hade det så mysigt och behagligt och rätt vad det var så trängde naturbehovet på. Sånt händer ju när man är en matglad flicka! - Hon brukar bajsa några gånger innan hon är klar, sa föräldrarna då, så vi avvaktade ett litet tag medan Kickan var nöjd och glad. Sen greps farmor av en liten misstanke och lyfte upp sondottern - som hade haft en riktig racerbajs över hela ryggen och farmors mage och lite på soffan också när vi nu ändå höll på. - Så har hon aldrig gjort förut, sa föräldrarna förbluffat då. Nåja, någon gång ska vara den första och sonen rengjorde dottern och farmor rengjorde sig själv och sen kom svärdottern rådigt med en hårtork så att farmor kunde torka tröjan hjälpligt. Det var ju en varm och solig eftermiddag så det gick minsann ingen nöd på farmor inte!

Jag hade sytt ett litet babynest som vi hade med oss. (- har du sytt en hundsäng? sa en väninnan som var på besök i veckan och som ännu inte nått barnbarnsstadiet). Det passade bra, för det babynest som jag sydde till Grynet när hon var en liten plutt, och som Kickan nu fått låna, ja det hade Kickan precis kräkts ner. Jag blev ganska nöjd med nestet - små gulliga kaniner och fjärilar, det kan väl inte bli fel? Men allra finast blev det ju med innehåll så klart!

Så småningom var det ändå dags att motvilligt dra sig hemåt mot Lund igen. Redan innan bilen rullat ut från Halmstad så kände man hur man saknade att hålla en sån där liten krabat i famnen. Oj vad det händer mycket bara på några veckor.

Farfar provade lite med det är med "kan du säga fideikommiss?" och det var måhända aningen tidigt, men vi tyckte nog att Kickan gjorde ett tappert försök! Vem vet vad som har hänt tills nästa gång vi ses?