Liten blir stor

 Det går så fort. Det har man hört hela sitt liv - och fortare och fortare går det. Ta bara en sån sak som sommarlov till exempel. När man var en ettapluttare, ja då räckte sommarlovet i oändligheters oändlighet. När man kom upp i gymnasiet? Då hann de ju knapp börja innan det var dags att samla ihop skolböckerna igen.

Och på tal om ettapluttare - nu har vi ju snart en skolflicka i familjen igen! Hur snabbt gick inte det? Det var ju nyss man satt där stjärnögd och tittade på det lilla knytet i famnen och funderade på vad det där var för en liten figur?

Det vet vi nu! Det visade sig vara en klartänkt, faktaälskande, kattälskande, bokslukande, pysslande och skjutgalen flicka.

I måndags var det dags för föräldramöte inför dagens skolstart. Alltså åkte morfar och jag dit för att passa flickorna medan mamma och pappa fick sätta sig på skolbänken. Nu blev det ingen skolbänk för pappa, eftersom lokaltrafiken behagade bete sig synnerligen slött, och den tågresa hem som ska ta en 11-12 minuter sådär, ja den blev helt plötsligt 2 timmar lång. Men det visste vi ju inte när vi susade iväg, morfar, Loppan och jag. Det var ett synnerligen behagligt barnpassande; vi utfordrades med hallongrottor och blåbärsmuffins som flickorna bakat, vi satt på altanen i skuggan och försökte få Loppan att låta bli att trakassera katterna (a lost cause, for man nog säga), läste Bamse, målade naglar i alla regnbågens färger och hade det bra. Sedan serverades det kycklinggryta och vin till den som inte körde, så det var ett barnpassande av bästa slag. Skolflickan har nu rejäl glugg i tandraden och nya tänder är på väg ut, precis som det ska vara.

Idag börjar, som sagt, skolan. Jag hoppas att Grynet får det precis så roligt som hon förväntar sig. Hon har ju ny fin ryggsäck med möss på, ett rejält pennskrin fullt av pennor att skriva med och är mer än redo. Och är det något som fröken Matilda till äventyrs inte vet, ja då vet säkert Grynet det, för hon kan minsann en hel del om det mesta.

Det är inte bara flickorna som växer så det knakar. Syrran, Poppy och Enya kom och åt kvällsmat med oss häromkvällen och den där lilla bomullstussen, ja hon börjar bli....ääähhh...."stor" är väl kanske till att ta i, men större! Långbent och full av leklusta och försöker få tant Loppan att få lite fart. "Kom igen nu katten, det svänger ju!" tror jag hon försöker förmedla. Loppan, som tycker att den här tropiska värmen vi haft ett tag, den tar på krafterna, hon var lite svårstartad, men lite bus blev det allt.

När Enya ville gräva i gräsmattan, ja då fick hon komma upp till matte ett tag i soffan. Det tyckte hon var sisådär, men har man inte mer gräsmatta än vi har, ja då vill man ha kvar de strån som finns. Sen fick hon komma ner igen och vi hade en väldigt skönt kväll där nere i trädgården, och sen när vi tog kvällsteet på balkongen, syrran och jag (maken hade dragit sig in till simningen och sin forskning om skiftet i Söndrums socken på 1800-talet. Don't ask). Så väldigt skönt att det inte blev taget så många foton, men det viktigaste är ju ändå att umgås, prata, skratta åt hundarna och ha det skönt - och det hade vi!