Vi har ju vår lilla trädgård som vi tycker mycket om - men sen har vi ju också vår balkong som ju efter en himla massa tyckande i huset blev större och nyare för något år sedan. Balkongen ligger i norrläge vilket är en välsignelse när sommaren får fnatt och spruttar ur sig temperaturgrader i övermått.
Nu är jag ju inte så minimalistisk av mig och detta gäller även balkongen. Har man en balkong, ja då vill man väl ha blommor och blader?
Så vi har fyllt på med lådor och krukor och behållare och sen går man ut lite löst med penséer på våren för att sedan gå över till lite pelargoner och annat. En ny (för mig) och angenäm bekantskap det här året är tvillingsporre som jag fick syn på hos Kickan. HUR kan denna flitigt blommande rara växt ha undgått mig i alla dessa år?!
Är det avstämt vad gäller färger? Skirt och välplanerat? Njae, inte riktigt. Men nu, nu känns det som en blommande oas, och blommande oaser det vill väl alla ha? Inte minst sedan dottern och jag snavade över en rejäl hortensia i rejält rosa. - Köp mig, du vet att du vill! sa hortensian till mig och vem är väl jag att säga emot en hortensia? I all synnerhet en rejält rosa?
När hortensian var på plats så trodde jag nog att det var fullbordat. Fullt liksom. Fast sedan snavade jiu Kickan och hennes mamma och jag över något lilablommande när vi var i Botan häromdagen. Gick icke att motstå. Så nu står den där i närheten av tvillingsporren och trivs. Och trivs, det gör maken och jag och Loppan också ute på vår balkong.
Inte minst trivs man när man sitter där en varm augustikväll, dricker sitt kvällste och mular i sig en rabarbermazarinmuffin. Då är det lätt att trivas.
Men nu är det nog fullt. Tror jag.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.