Det är milt ute. Så det känns ju kanske lite märkligt att man ändå kommer på sig med att tänka att det är ju faktiskt mindre än 2 månader kvar till jul. Än har jag inte börjat gnola julsånger, baka saffransbullar eller titta på julfilmer, men när man tar sina promenader tänker man att naturen ändå börjar förbereda sig. Pryda sig i julerött så att det är en fröjd att skåda. Förvisso kommer det där röda att vara ett minne blott när det väl dopparedagen infinner sig, men tjusigt är det.
Rött och grönt och en liten Loppa, nog är det vackert!
Sen är det ju det där med julskinkan. Den där som har rymt, och släkten som kommer om en timme, tralala - när vi nu är inne på jullåtar. Jag vet minsann var den befinner sig, jag. Ty igår mötte vi den förrymda skinkan i form av ett rejält vildsvin när vi var ute vid Krankesjön. Den ville inte bli infångad, så den drog raskt vidare. Det tyckte vi var ganska skönt, får jag säga. Jag föredrar nog julskinka av mindre vild art, i alla fall om den är levande.
Och än är det ju faktiskt rätt gott om tid. Men det går fortare än man tror! Ho-ho-ho.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.