Förra veckan var maken och jag ute och shoppade minsann! En hel (eller rättare sagt; halv) frys köpte vi. Vi har ju inte världens största kök och eftersom vi vill ha en vinkyl så fanns det bara rum för en kombinerad kyl och frys när vi renoverade köket. Ja, även före renoveringen fanns det bara en kyl/frys. Dock ingen vinkyl - hur tänkte de där?!
Däremot fanns det uppe på vinden den gamla kyl/frysen från anno dazumal och där har man väl lagrat en eller annan kanelbulle och sådär. Men vi kände ju ändå att vi behövde lite mer frysutrymme, i all synnerhet som vi har en jägare i bekantskapskretsen, och om det då faller sig så att man kan få köpa lite dovhjort eller vildsvin eller så, ja då vill man ju ha plats för det. Och förra veckan slog vi då till på ett behändigt frysskåp.
Nu hade jag ju egentligen tänkt skriva ett inlägg om mitt senaste stickprojekt som nu nått sin fullbordan! Jamen, man blir ju så nöjd! Så stolt!
- Posera snällt, sa jag till Loppan och hon var jätteduktig och låg så fint medan hon väntade på den utlovade belöningen. Lite lång i ärmarna, kanske? Fast nej, det var ju inte till Loppan som jag stickat en tröja, det var ju till mig!
När man då har blivit klar med ett projekt, ja då får man ju gripa tag i ett annat. Nu har jag ju ett projekt som legat ett bra tag. Min Rams & Yowes-filt som jag köpte mönster och garn till 2019 när jag var på Shetland. Själva filten blev klar ganska snabbt, men så var det ju kanten...som skulle vara dubbel....och som dessutom skulle avslutas med en i-cord över 1 000 maskor...tja, där någonstans tröt väl orken och filten blev liggande i sin projektpåse. Men jag vill ju ha min fina filt klar, så klart! Och nu tänkte jag att det vore kanske ändå läge att ta tag i det här (innan jag hunnit köpa garn till min Aran sweater, för då vet man ju hur det går). Alltså greppade jag tag i projektpåsen, där garn och filt legat i ett par år. Och sen studsade jag bakåt med ett förtvivlans skri.
Hade jag varit lite mer gammaldags av mig hade jag citerat Alfred, lord Tennyson; the curse is come upon me, cried the lady of Shalott. Men nu är jag ju en modern människa så jag utbrast i "helvetes j-vla skit!!!".
Tja. Vi hade kommit till the dark side of knitting.
Så eftermiddagen har ägnats åt att rensa, dammsuga (och gå ut med dammsugarpåsen), torka med såpvatten, putsa och polera, slänga massor av garn.
Men det är ju då en himla tur att vi har en ny (och än så länge inte välfylld med kött) frys; för där tronar nu det garn som jag så väldigt gärna vill ha kvar. Och filten - och jag hoppas att de små pälsängrarna fryser fötterna av sig, det gör jag.
Nu ska här köpas plastlådor till mitt garn. Inte så fancy, inte så pittoreskt som att ha det liggande fritt på hyllorna, men förmodligen mycket säkrare.
Ett tag övervägde jag att köra Loppan i tvättmaskinen också, men besinnade mig. Jag kör nog inte in henne i frysen en vecka heller.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.