Strategier

 När det är sådär förkylt och man får ställa in det mesta; träffar med goda vänner, knypplingskurser, ja lite av varje, då kan man ha olika strategier för att handskas med det. Man vill ju ändå carpa diem så gott det nu går, njuta av det lilla och allt vad det är. Samtidigt som man rosslar ihåligt och ser ut som något som katten släpat in.

Själv plockar jag in de sista (?) rosorna från trädgården och tänker att det är ju ändå en rasande tur att man har en liten plätt med rosor. Och kolla, så vacker hon är, Queen of Sweden! Maken? Tja han märkte nog inte ens att det står ett gäng rosor där på bordet, han ägnar sig åt att titta på baseboll. Jag tittar inte, men ibland håller jag honom sällskap i soffan.

Då stickar jag, samtidigt som maken försöker lära mig något om spelets regler vare sig jag vill eller inte. Detta lika samtidigt som jag räknar. Då berättar jag, på ett synnerligen menande vis, om den t-shirt väninnans man sett på nätet där det på bröstet står "Håll käften! Jag räknar!". Maken är inte dum, han fattar minsann vinkar, och håller således tyst ett tag.

När maken hostat sig igenom natten och sen äntligen somnat ifrån eländet, ja då tassar jag upp i gryningen och parkerar mig i soffan i pigkammaren med en gäspande Loppa, tidningen i plattan och med mina nya raggsockar på fötterna. Mysigt! När Loppan gäspat färdigt knoppar hon in igen och det är knappt jag har hjärta att tvinga ut henne på morgonpromenad.

Men ut går vi och Loppan är nästan kamouflagefärgad där bland alla löven. Sen går vi hem igen och dricker te, grönt te med ingefära, citron och med honung i. Det låter så nyttigt att jag är helt övertygad om att det är sunt och hälsobringande. Maken, han tillhör varm-mjölk-med-honung-falangen. Så sjuk är inte jag, och har inte för avsikt att bli heller. Jag ryser i mitt innersta.

När man ägnar sig åt lite slow living, ja då kan man ju brodera lite. Maken? Han pysslar med sina husförhörslängder och laga skiften och allt vad det är. Säkert synnerligen intressant, men jag tror ju mer på brodertrådars läkande kraft.

Frisk luft, det är bra det, tänker jag och går en långsam promenad med syrran och tre små hundar vid Höje å. Maken, han glider ännu längre ner i soffan och ser ut att tycka att ja, jo, frisk luft i all ära - men han provar en annan metod. Jag försöker, med något mediokert resultat, fotografera hundarna. Härligt höstigt ute, det var det i alla fall, även om voffsen vägrade posera. Blogg? Instagram? vem bryr sig? såg de ut att tänka. Och det har de ju faktiskt rätt i.

Så ja, maken och jag, vi kör lite olika metoder. Men vi är helt eniga om att få whats-app:a lite med svärdottern och Kickan, det sätter verkligen sprätt på tillfrisknandet! Så nu är jag säker på att vi snart i form igen.