...men jag tror det har vänt, både för maken och mig. Ja med feber och rossel, alltså. För mig personligen torde ett osvikligt tecken vara att jag faktiskt har fått tillbaka lust och ork att sticka (mer än något enstaka dystert varv alltså) och även att baka. Alltså bakade jag hallonmuffins med vit choklad igår kväll. Detta av diagnostiska skäl, för att se hur hög tillfriskningsgraden är.
Dessutom av el-ekonomiska skäl, eftersom ugnen ändå skulle värmas upp till en laxlasagne, och då känns det nu nästintill omoraliskt att inte utnyttja ugnsvärmen till ett litet bak. Både frisk (nästan) och sparsam, minsann!
Nu har Loppan och jag gått och njutit av oktobermorgonen i Botan - men något måste vara fel? "Svartlönn" stod det på skylten vid trädet, och något mindre svart, det har jag då sällan skådat.
Oktober alltså! Muffins i frysen, på bättringsvägen och med en raggig hund i sällskap - nog känns det bra, alltid.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.