Nu har vi piggnat på oss så pass att vi kunde gå på teatern minsann. Mitt om natten skulle vi se, syrran, maken och jag. Det var alldeles för länge sedan vi var på teatern, men nu, nu skulle det minsann ske.
- Vi ska gå och se en musikal, upplyste vi därför ätteläggarna om. Både sonen och dottern undrade artigt vad vi skulle se? En musikal med massor av musik av Kim Larsen och Gasolin svarade vi belåtet. Uppenbarligen har vi missat något i deras uppfostran, för båda barnen såg ut som fågelholkar. Kim Larsen??? Gasolin???
- Jamen herredumilde, vad har ni lärt er? Midt om natten? This is my life? Gör mig lycklig? Hvad gör vi nu lille du? Hur kan man inte känna till detta, undrade vi, helt utan att ta hänsyn till att det var några år sedan. Musik som man blir så innerligt lycklig av!
Och nu har vi varit där och det var Benny och Arnold och Tusinfryd och allt vad det var - och det var så bra! När det slutar med att alla i publiken står upp och klappar och dansar, ja då kan man nog vara rätt säker på att att endorfinerna har sprutat som gejsrar.
Drack vin gjorde vi också, för vi hann inte riktigt klämma i oss vinet i pausen - men man är väl inte sämre än att man kan både jubla, sjunga med och smutta på vin samtidigt. Multitaskande på hög nivå.
- Oj, jag känner mig helt frisk och pigg! sa maken efteråt, och då tänkte jag belåtet för mig själv att det här, det slår varm-mjölk-med-honung så det bara tjongar om det.
Helt ofarligt var det ju dock inte. Inte om man applåderar så ihärdigt att man får blåmärken i händerna - men det var det sannerligen värt!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.