Dagarna lunkar på i lite höstigt tempo. Imorse kom man upp till en grå värld. Murrigt, liksom. Då vill man boa in sig inomhus, sticka lite, klappa lite vovve, ha något gott till fikat.
Och då är det ju ett synnerligen lyckosamt sammanträffande att jag igår provade ett nytt recept, för årets första äpplekaka. Förra året fick vi äpplen i mängder, i år har det varit synnerligen snålt och faktiskt inte så många att de ens räckt till en äpplekaka. Då får man vara lite listig. Då får man gå på torget och köpa äpplen och det går ju bra det med. Äpplen och spättafiléer köpte vi, fast filéerna, de fick bli en fiskgratäng i stället. Nog för att man ska tänka utanför boxen, men fiskfiléer i äpplekaka känns väl konstigt. "Rustik fransk äpplekaka" hette receptet, och jag får ju säga att fransmännen, de vet vad de gör när det gäller mat! (även om jag ställer mig lätt tvekande till grodlår, men det finns ju så mycket annat). - Mon dieu, så god! utropade maken och jag. I alla fall hade vi gjort det och kysst oss så där galliskt på fingertopparna, om vi nu inte varit upptagna med att stoppa munnen full med sagda kaka. Och, om jag i all blygsamhet får säga det själv, så gick inte fiskgratängen av för hackor den heller efter det att jag slabbat ner massor med kastruller med potatismos och vinsåser och ångkokta filéer.
Man behövde en stadig middag efter att ha varit ute i naturen. Loppan och jag, vi motionerade vår husse sakta mak i Trollskogen. Förbluffande grönt ännu, jag trodde nog att löven skulle fått ännu mer höstfärger, men det var vackert ändå. - Stanna! Jag måste ta ett kort på Loppan, utropade jag, och maken stannade snällt, även om han med visst fog undrade om jag inte hade mobilen full med foton på Loppan ute i naturen. En berättigad fråga - men hon är ju så söt!
Men imorse, som sagt, då var det grått i kvadrat utanför fönsterna. Vad gör det, när man har färgglada krukväxter?
- Har du matchat krukväxterna med Loppans tasstorkartrasa? undrade dottern förbluffat när de kom på besök förra veckan. Och det hade ju varit käckt om man var så inihoppsan matchad och uttänkt och sådär, nästan så att man hade platsat i ett inredningsmagasin av glassigaste slag, men jag fick erkänna att det nog mest var slumpen. Men lite tjusigt ändå?
Det är inte de enda blommorna här inne, nej minsann. Imorse var Loppan och jag ute i dimman och plockade in luktärter och lavendel, och nog är det lite fantastiskt ändå att man kan göra det, fast november närmar sig med stormsteg?
Snart är det väl dags att börja fundera på saffransbullar och ljusslingor...inte riktigt än... men snart! Fast först ska vi äta upp den där franska äpplekakan. Var sak har sin tid. En tid för saffransbullar. En tid för äpplekaka. Och oftast lite tid för ett glas vin.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.