Hipp hurra för Bamsefar..

...som är så snäll och rar! För det är just vad han är det, maken som fyller år så det spritter om det idag!

Så det har sjungits i arla morgonstund. Sjungits - och skällts. Det blandade sig i en slags disharmonisk födelsedagshyllning när vi tågade in till maken på morgonen i en liten födelsedagsprocession. Först kom jag med te, macka och tidning, sen kom Huliganen. Fast sen kunde han ju inte hålla sig på sin plats utan fnattade runt på ett helt oorganiserat sätt, så det blev ingen riktig ordning och reda med det där processionerandet. Dessutom tiggde han skamlöst ost av självaste födelsedagsgrisen och då tycker jag nog att man har lite missförstått det där med givandets glädje.

Tyvärr, måste jag med skammens rodnad på mina kinder erkänna, fanns det inget paket för maken att packa upp. Inget alls. Det har varit fullt upp i Huliganfamiljen på sistone och det där med paketinköp hade liksom inte hunnits med (nu har han ju ändå köpt sig kilovis med böcker så lite har han ju att roa sig med), och det tycker jag är oerhört förargligt. På sin födelsedag ska man självfallet få  öppna paket! Själv är jag barnsligt förtjust i paket (käre make, detta kan vara bra att ha i åminnelse längre fram när det är dags för min födelsedag och du har lyckats förtränga den skamliga bristen på paket från hustruhållet) så att det inte fanns minsta lilla paketusling var verkligen nesligt.

Redan igår kväll kved jag ångerfullt för maken att det kommer inte att bli något paket imorgon!

- Gör ingenting alls, svarade maken, som är ganska ointresserad av paket får man ändå inse. Det är inte lätt att köpa saker till en man mest bara är intresserad av saker som ingen människa vet vad det är för något.

- Men något önskar du dig väl ändå? undrade jag bedjande.

Tänka, tänka. Det började ryka lite ur hjärnvindlingarna.

- En snäll fru önskar jag mig! utropade maken sen och såg nöjd ut.

Sen såg han min svala blick och tillade raskt

- fast det har jag ju redan, så jag önskar mig en fortsatt snäll fru! ("puh!" såg man hur han tänkte, "där klarade jag mig elegant undan en farlig fallgrop").

På något vis väcker det här minnen från barndomen när föräldraskapet varenda jul önskade sig "snälla barn" trots att de visste att de hade södra sveriges envisaste unge i familjen.

Så på något vis undrar jag ändå om det inte hade varit bättre om han önskat sig en bok? Större chans att få sin önskan uppfylld, menar jag.

I vilket fall som helst, grattis käre make! I kväll vankas det födelsedagsmiddag. Kanske rentav ett glas vin och en chokladpralin efteråt?