Lansigootanmaanpystykorvat

Ibland funderar jag lite över existentiella saker. Typ; vad är meningen med livet? Varför har västgötaspetsarna så korta ben? Kommer jag någonsin att bli en genomklok och förtjusande person?

Ja ni hör; svåra frågor alltihop.

Men ibland så får man ju en liten insikt i alla fall. Som det där med att varför man bloggar - ja jag bloggar ju för att jag tycker det är så kul, att forma ord efter ord, att dokumentera livet med västgötaspets, rosor, make och barn. När man sen inser att det finns folk som läser det, ja då blir man glad! Glad och lite tacksam.

Sen inser man dessutom att man lär sig en himla massa saker. Till exempel vad västgötaspets heter på finska! Visste ni det, va? Annars ska jag be att få upplysa en ivrigt väntande allmänhet på det;

Lansigootanmaanpystykorvat. Jajamensan, så heter det!

Och den som upplyste mig om det här, det var Fabraholic. Och idag serverades jag via ombud, nämligen syrran, en synnerligen trevlig överraskning!

Ja egentligen var den ju inte till mig, titta bara:

Paketet var till Huliganen.

- Du har fått beundrarpost! ropade jag till Huliganen. - Från en beundrarinna!
- Självklart, svarade Huliganen som aldrig lidit av falsk blygsamhet. Att han har beundrarinnor tycker han bara är rätt och riktigt.

Men sen kunde han ju ändå inte hålla sig, utan tjoade "öppna, öppna paketet nu då!". Så då gjorde jag väl det, raskt slet jag upp det fint inslagna paketet, och vad hittade jag väl då?

Jo, en väldigt tjusig Lansigootanmaanpystykorvat var vad som dök upp! Tänk vilka fina pepparkakor vi ska baka i framtiden, Huliganen och jag! Hela kennlar med små västgötaspetsar ska vi baka.

Jag och Huliganen vill framföra ett stort TACK! Det här var en bra avslutning på en vecka som faktiskt lämnat en del övrigt att önska på mys&pys-kontot.

P.S. Om det är någon som behöver hålla igen på rotfläsket så är det nog snarare matte än Huliganen...