Torsdagsmorgonscheck

Hänger kransen på dörren? - Visst gör den det!

Kräktes hunden imorse? - Jajamensan! Dock var det väldigt litet och han är pigg som en mört så jag oroar mig inte nämnvärt över det. Det som däremot förbluffar mig väldeliga är att han valde att kräkas på golvet och inte på mattan som annars är prio 1 i sådana sammanhang. Är detta månne anledning till oro??

Är maken vaken? - Absolut. Och detta, känner jag, kräver en liten utläggning. Maken gillar att vakna lugnt och fint. Det där med att rusa upp i ottan och galoppera hunden är inte för honom. Nej han vill liksom vaggas till vakenhet genom milda röster. Eftersom jag inte kan stå till tjänst (pga upprusning och galopperande osv) så har han haft en gammal klockradio som gjort sin plikt så han vaknat till nyheter och väderlek osv. Klockradion ärvde han efter min mamma som dog 1999. Den hade sina år på nacken redan då och nu har den visat klara tecken på senilitet. Och dessutom har den fått för sig att väcka medelst skorrning och det är ju inte direkt vad maken önskade.

Sålunda uppsökte maken den lokala klockradiobutiken och hemkom i triumf med bytet; en sprillans ny klockradio som inte bara var detta, utan även kunde spela mp3-musik och dessutom vara en digital fotoram.

- Nu kan jag titta på dig! utropade maken belåtet och skulle installera skiten apparaten. Bruksanvisning fanns inte med, bruksanvisningar är uppenbarligen för amatörer. Han grejade och donade och fixade, men trots (eller kanske på grund av?) alla finesser ville den liksom inte göra det som ändå var huvudnumret, nämligen väcka maken till en intressant uppräkning av vad som tilldragit sig i världen. Den susade och brusade och dummade sig i största allmänhet.

Maken for tillbaka och bytte ut den mot en enklare modell, som inte bara hade en bruksanvisning utan, om jag inte såg fel, fyra på olika språk. Inga digitala foton dock, men som jag så klokt sa "mig kan du ju få titta på ändå, hur mycket du vill!".

Nu idag var det premiär! Och döm om vår förvåning, Huliganens och min, när det klockan 07.00 (pip) började tuta och plinga och plånga inifrån sovrummet. Förvånade kikade vi in. Där skådade vi en rufsig make som lite generat sa att han visst råkat ställa den fel. Nu däremot, nu pratar den med maken så alldeles väldigt att han liksom inte kommit ur sängen ännu. Nu ska han nog ligga där och njuta av sin klockradio ett tag till tror jag.