En vecka äldre

...har vi blivit. Huliganen, maken, jag och, tja, de flesta tror jag nog.

- Vi måste uppdatera bloggen! sa jag till Huliganen. - Vad är det egentligen som har hänt den här veckan?
- Jovisst! sa jag sen belåtet, du har ju varit med mig på jobbet hela veckan och hållit reda på fikakön.

Huliganen är nämligen, som CG Hermansson, av den bestämda åsikten att någon jävla ordning får det ändå vara i en fikakö. Nu tyckte väl i och för sig den gamla vänsterledaren att detta gällde ett parti, men ärligt talat, om man ser lite filosofiskt på det hela, kan man inte se det lite symboliskt? Låta fikakön vara en allegori för ett parti? Så, alltså, låt oss vara lite filosofiska.

Så det har vi (Huliganen) gjort. Varit lite ordningspolis och sett till så att Allt Går Rätt Till. När Allt Går Rätt Till sitter det en liten västgötaspets hela tiden längst fram i kön med öppet gap och en stor mental pil i riktning mot gargantuagapet som visar att "släng osten här".

- Pah! sa Huliganen sen upprört och påtalade att han inte alls varit med på jobbet hela veckan, nä för i fredags fick han snöpligen stanna hemma, och hur gick det med fikandet då? undrade han ännu mer upprört.

- Jamen snälle Huliganen, svarade jag blidkande, - vi hade ju styrelsemöte och ingen annan har med sig en hund in på mötet så därför fick du stanna hemma
- Är de roliga, de där mötena? frågade Huliganen barskt då.
- Tja, jo, nja, alltså kanske inte hysteriskt roliga, det är inte det som är syftet med styrelsemöten, svarade jag ännu mer blidkande då; - du gick nog inte miste om så mycket.

- Ha! sa Huliganen, OM ni hade haft med en hund, en valfri en, företrädesvis av västgötaspetsart, DÅ hade nog styrelsemötena blivit roliga. I rest my case, la han till, och såg ut som om han just levererat det avgörande beviset i en amerikansk film av advokatiskaste slag.

Sen fnös han igen.

- Igår fick jag inte heller följa med när du och lillmatte rände iväg till stan. Aldrig får jag följa med. Att ni inte begriper att allt blir bättre om jag är på plats?

- Men vi skulle ju köpa garn och örhängen (och fika med Ellen och Ellenföräldrarna, fast det sa jag, vis som jag är, inte), inte tycker du sånt är kul?
- Jag kan väl trassla med garn lika bra som du. Och öron har jag också. Ett skrynkelöra och ett uppåtöra så jag har minsann finare öron än du, påpekade Huliganen försmädligt.

Det var bara att inse. I min närhet hade jag en Mycket Förorättad Vätte. En Som Inte Får Följa Med. En som det var bäst att blidka med en gång och det rejält ändå. Tur man har frolic i en låda att ta till.

Men hur jag ska förklara för den lille ligisten att snart ska jag iväg igen. Och att han inte ska få följa med, ja det vet jag inte riktigt. Det kan hända att man får ta till kraftigare försoningsgåvor den här gången.

Själv ska jag och syrran nämligen iväg på en liten utflykt. En där man absolut nödvändigtvis måste ha kamera med sig. En där man säkerligen kommer att bete sig fjolligt.

Så det kan hända att den här bloggen uppdateras hyfsat snart igen. Med foton och allt.