söndag 12 februari 2012

Lovsång

Dottern kom temporärt hemflyttandes häromveckan för att skriva färdigt sin avhandling. Hade hon vetat läget här hemma så hade hon kanske avvaktat något, men nu landade hon alltså med en duns i en förkyld verklighet. Hon hukade sig mellan ena motpolen, maken som excellerade i den ena ekvilibristiska hostningen efter den andra och den andra motpolen, moi, som stönade ihåligt, snörvlade och viftade med febertermometrar.

Efter några dagar utropade hon förbluffat att hon varit med om ett paradigmskifte! En epok gick i graven och en ny steg, likt fågel Fenix, ur askan.

Jojo, kanjang är numera nerprioriterat på min lista över botemedel. Tack vara mina eminenta bloggläsare har jag ju påmints om andra gamla huskurer och till min oändliga lycka funnit ett hjälpmedel, ett som förekom även i barndomshemmet.

Jag talar alltså om Vicks VapoRub. Inget fjollande med att uttala "vejporäbb" eller så, nä vapo-ruuuub ska det vara, så hette det när jag var barn och så heter det nu.

Jag har blivit gravt beroende av denna lilla blåa burk - denna pärlor bland salvor!



Ja, jag är som Sir Väs i Robin Hood, hotar någon att ta min lilla burk så blir jag då som när tummen åkte ur hans mun; åh, åh, åh, var e' min vickssalva???

Eller kanske mer som Gollum i Sagan om Ringen? "My preciousssss" säger jag med en demonisk blick i ögonen och greppar girigt burken.

(....  Herregud, nu inser jag att jag beskriver mig själv som en korsning mellan Sir Väs och Gollum och då undrar man verkligen hur maken är funtad som valde just mig?! )

Ja så stor är min förälskelse i denna salva att jag diktat ett ode till den lilla blå burken;


När näsan är full av snub (tralala)
då tar man fram sin vicks vaporuuuuub (tralala)
Man gnider den in
uti sitt skinn
Och känner hur luften far genom näsan ut och in!

Åh, du fantastiska lilla blå burk!
Vad vore mitt liv utan dej?
När man andades skulle det bara låta ”fnurk”
- men nu kan man åt syret säga ”hej”!

Refr: Vicks, vicks, vicks, vicks vaporub
Vicks, vicks, vicks, vicks vaporub!

Du drottning bland salvor,
nu kan jag känna doften av malvor!
Och livet, det är åter fyllt av solsken och gamman
(och små västgötaspetsar)



Och nu hinner jag faktiskt inte blogga mer, nu ska jag gå och smörja in mig lite. 

11 kommentarer :

  1. Efter att ha skrattat gott en stund så tycker jag att du ska ta kontakt med Vicks.
    Jag tycker att det verkar som en ny reklamjingel är gjord och att TV-tittare skulle kunna få en anledning att sitta kvar i reklampausarna.

    Krya på dig nu!!!

    P.s. Jag har Tigerbalsam som min "supermedicin". D.s

    SvaraRadera
  2. Sir Väs och Gollum?! Detta kräver nog en ny bild på blogginnehaverskan. :)

    F ö tackar jag för tipset. Ska provas nästa gång det blir förkylt.

    SvaraRadera
  3. Vilken salvelse! I ordets rätta bemärkelse!

    Själv har jag ingen mirakelkur. Jag tycker mest bara synd om mig.

    SvaraRadera
  4. och den stickiga halsduken då? Har du inte anammat den??

    SvaraRadera
  5. Ja den går inte av för hackor den också några stänk av Oleum Basileum på kudden så är förkylnings näsan endast ett minne blott!

    SvaraRadera
  6. Nä, det där med mirakelkurer ger jag inte mycket för. Själv är jag av åsikten att förkylningar är till för att vårdas.

    Jamen för tusan, när man äntligen, helt legalt, får ligga i soffan, under en filt, zappa på TV´n och äta oresonligt stora mängder glass...ja, då gäller det ju att få ut maximalt av det.

    Tycker jag iallafall.

    SvaraRadera
  7. Maja; tror du jag har en framtid som jingelkreatör?!

    Lotta; hm... fast det är nog mer mental likhet? Kanske ska lägga in en röntgenbild?

    Anna-Karin; då tycker jag också synd om dig!

    Annika; nä, den spar jag.... ;-)

    Another Blågg; Oleum Basileum - det är ju också ett gammalt barndomsminne! Och visst luktar det gott?

    Larsson; när det gäller att ligga på soffan och käka oresonliga mängder glass är jag HELT med dig - men när det gäller nästäppa? Kan man inte få häva i sig glass utan snuvan?

    SvaraRadera
  8. Även jag, som aldrig är förkyld, har varit det. Förkyld, alltså. Det var inte roligare den här gången; det sker liksom ingen produktutveckling när det gäller förkylningar: samma snuva, samma rinnande ögon, samma andtäppa, samma huvudvärk. Var är nytänkandet? Men eftersom min mirakelkur är Ginseng kommer de sällan och går över rätt snabbt. Alltid något om man inte gillar att ligga i soffan och äta glass. Och, undrar man, blev inte Dottern smittad?

    SvaraRadera
  9. Alltså. Jag bara undrar... har du varit på whiskeyn också?

    SvaraRadera
  10. Bitte; Jodå, dottern i huset blev smittad, så fullständigt gräsligt smittad och är nu i full fart med att tycka förfärligt synd om sig själv. Salvan har jag också lagt beslag på...

    SvaraRadera
  11. Bitte; då hoppas jag innerligt att du mår bättre nu, med Ginsengen i högsta hugg! Och jo, det blev hon ju.... som sagt...

    Kära Fru Sederblad, just whisky är något som man lugnt kan lämna rakt framför nosen på mig. Det är liksom inte min tekopp, det därade whiskypimplandet.

    Emelie; generösa som vi är, maken och jag, så delar vi självklart med oss av såväl baciller som salvor.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.