Jag är en god hustru

men det finns saker som kan få även goda hustrur att darra på manschetten och fladdra med blicken. Tanken på att följa med maken och köpa kläder, t.ex., den framkallar en ögonblicklig flyktinstinkt. Dock vill maken gärna ha mitt sällskap på sina ideliga klädinköpsturnéer. Ideligen, ideligen ska denne make inhandla kläder. Minst vartannat-tredje år ska han fylla på förråden.

Nu har vi just kommit hem från en sån turné. Den kännetecknas av några osvikliga och oundvikliga ingredienser;

Maken ränner in i affären och utropar förbluffat - vad har jag för byxstorlek, månne?!. Ungefär som om han väntade sig att Svaret skulle dyka upp i eldskrift framför ögonen på honom.

Vanligtvis dyker det då upp en artig ung man som kastar en förstulen blick på makens kroppshydda och som sen plockar fram ett antal byxor.

- vad ska det vara för färg? frågar han sen
- marinblått är fint, svarar maken och känner sig lite wild and crazy

Själv flyter jag runt i bakgrunden och försöker plocka ut några skjortor. Några som jag tycker är snygga och som jag hoppas även faller maken på läppen.

Maken tittar på skörden. Sen säger han förbluffat; men den är ju RÖD!!! Vilket betyder att det i det blårutiga mönstret finns en svagt, svagt röd rand. Sen tittar vi på några andra som maken finner ha de mest psykedeliska mönster, uppenbarligen. Jo för det finns ju kanske både rutor. Eller ränder. Och kanske rentav lite knapphål i avvikande färg??

Maken är INTE övertygad. Han tittar sig ängsligt omkring och lyser sen upp.

- den är snygg, en sån tycker jag om!
- den är enfärgat ljusblå, du har minst tre såna hemma, svarar jag svalt.
- men jag gillar ju såna, säger maken bevekande men inser att slaget nog är förlorat.

Sen går vi på pikétröjorna. Maken provar en petroleumblå (vilken konstig blå färg!), en blå med tryck (asså, men vad står det?), en röd-å-vit-randig (jamen den är ju röd!!). Den som var blå och grön bara fnös han åt. Sen klamrar han sig fast vid en blårandig och vägrar släppa taget.

Och nu är vi hemma. Med ett par marinblå byxor. En blårandig pikétröja och en blårutig skjorta. Utan minsta lilla röda inslag.

Maken är nöjd och jag andas ut och känner att det kanske inte var för hans klädsmak jag föll för honom - men jag är oändligt svag för denne make. Även om det kunde vara roligt att se honom i något annat än blått... någongång!