Ännu inte Rigor Mortis

... men nästan, känns det som. Både bloggen och jag har känts mer eller mindre halvdöda den här veckan. Men det har varit just one of those weeks, och då syftar jag inte bara på det där att framleva sina dagar utan köksgolv och såna petitesser, nä det har varit slit och släp så att man liksom inte orkat med vare sig själv eller bloggen. Maken och Huliganen orkar man dock med, fattas bara annat.

Under veckan har det dock planerats för en helg i Bath framåt våren, och tänk, då ska Ellenmamman, syrran och jag besöka Sue, och tänk ännu mer, då ska vi bo på husbåt! Inne i Bath, alltså det är ju så fräckt att man nästan inte tror att man ska få vara med om det!!!  (Ja här krävs det utropstecken, det här är inte ett tillfälle att snåla in på dem). Sånt kan ju pigga upp vem som helst, mig själv till exempel.

Och ikväll är det ju fredag! Köksgolvet är på plats. Kylskåpet tronar sin plats. Diskmaskinen hukar under diskbänken. Ikväll blir det melon med parmaskinka. Lax med kräftstjärtar och dragon. Jag hyser fullt förtroende för att maken ska ila ner i vinkällaren och skramla fram någon gammal flaska som vi kan njuta av.

Ja livet, det är åter värt att leva!

PS: när vi nu piffat till köket lite tyckte vi det kunde vara på sin plats att städa och rensa ur i köksskåpen. Det är ju märkligt vad man hittar där, i alla fall om man, som jag, har svart bälte i konsten att trycka in saker-som-man-absolut-inte-vet-vad-man-ska-göra-med i skåp. Bland annat dök det upp en markeringsknapp för golfen bland ljusen. En liten liten korg fylld med saker som jag inte har en aning om vad de är bakom ölglasen (hur har den hamnat där, utropade maken förbluffat och tittade sen roat på mig), en liten, mycket intorkad Ahlgrens bil (vit) och ett gäng mycket gamla fådda julkort. Och detta var bara i ett skåp. Vi har några kvar. Man bävar lite.