måndag 17 september 2012

Nyttan med att städa i köksskåp

Ja förutom att det blir rent och sorterat, dårå - jo det är att man hittar saker! Både sånt som man tänker att "herreminje, varför slängde jag inte ut den här fula grunkan direkt?" men också sånt som man glömt att man hade.

Själv hittade jag almanacka från 2003 bland kokböckerna. Vad den gjorde där, det vete sjutton - den hade inte så mycket med bräsera, griljera, bryna eller sautera att göra direkt. Återigen ett av livets små mysterier - eller, som maken förmodligen tänker, återigen ett exempel på hur irrationellt Huliganmattens hjärna fungerar.

En almanacka, det är väl inget att hetsa upp sig för, tänker man kanske. I synnerhet inte en från 2003, och jag måste erkänna att jag själv höjde ett förvånat ögonbryn när jag fick syn på den.

Men sen slog jag upp den, och vad läste jag väl då?

Fredagen den 21 februari
"Vi hämtade hem Hampus på kvällen. Bilresan gick bra, men han mådde nog lite illa och saglade en del på slutet. Osäker först, men tittade sig sedan omkring. Fick lite mat och somnade gott i sin säng i vardagsrummet. Var vaken 1 gång på natten. Overkligt - nu är vi hundägare!"

Lördag den 22 februari
"...Han verkar rätt självständig och ganska kaxig - men söt och intelligent. På natten var det party - stön!"

Söndag 2 mars
"Besök i stallet. Första snytingen av stallkatten Anton som rev Hampus i örat".

Onsdag 5 mars
"..Det är en smart vovve. Han lärde sig att forcera stängslet ner i vardagsrummet så nu fick vi spika fast det!"

Fredag 7 mars
"Idag var Hampus med mig på jobbet. Han började med att kräkas på golvet, sedan avslutade han med att kissa inne i konferensrummet."

Onsdag 12 mars
"Var med på jobbet, det gick bra även om han bajsade under mitt skrivbord och åt upp en halv penna. Ganska skällig på kvällen, hur får man bort det?" (Ja det kan man fortfarande undra...)

Söndag 20 april
"Släktmiddag. Hampus blev nästan överväldigad av så mycket folk men skötte sig fint och nafsades bara lite (främst svärmor)"

Onsdag 30 april
"Hampus var bjuden på Valborgsfest och tyckte det var roligt. Visserligen jagade han katten Måns en gång och kissade tre gånger på hallmattan, men för övrigt skötte han sig utmärkt."

Måndag 26 maj
"Valpkurs igen. Att gå fint och dressyrlyda är inte lätt. Hampus blev dessutom arg på dobermannen Boris och ville ge honom på moppe" 

Herregud. Det känns som igår, och takterna tycks ju sitta i. Även om han numera vare sig käkar pennor och eller pinkar i konferensrummet när han är på jobbet, utan främst koncentrerar sig på att sno åt sig så mycket ost som möjligt på fikarasterna.

Jag kommer ihåg den där lille pirajan som satt som en blodigel på anklarna på en, som for runt som en speedad katapultlarv, som aldrig hade tid att gå fint, som hade synpunkter på det ena, för att inte säga det andra och det tredje också, som trots sin relativa litenhet tog så mycket plats och liksom var överallt hela tiden. Han har gett mig gråa hår. Han har lärt mig att ha ögon i nacken. Att hela tiden försöka ligga ett steg före. Och han har fått mig att skratta! Varje dag, alltid. Han har mig fast lindad om sin tass och jag blir fjolligt varm om hjärtat och mjuk i knäna av kärlek när jag ser honom.

Det var ju en ryslig tur att just han kom till oss, då i februari 2003.


Men jag undrar fortfarande hur jag tänkte när almanackan hamnade där bredvid Bonniers Stora Kokbok?




14 kommentarer :

  1. Kärlek!!!
    Kram till er båda!
    Maja

    SvaraRadera
  2. Har ingen bra förklaring till almanackans placering men roligt att läsa det som stod i den. Visst är det härligt med valp men det är ännu härligare när de blivit vuxna. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...och mycket lugnare! Men jag håller med, det är något speciellt med en vuxen och klok (?!) hund.

      Radera
  3. Det vet jag! Du älskar Hampus och du älskar att laga mat!!! Då jag tycker kalendern ska få ligga kvar och så plussar du på med ett.foto på maken och övriga familjen. Kram från Syrran

    SvaraRadera
  4. Ränderna går aldrig ur, verkar det som! :D Tack för glada tisdagsskratt. (Jag skrattar inte ÅT dig Hampus, jag skrattar MED dig!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä vissa ränder sitter som berget...

      Radera
  5. Jag skrattar definitivt åt dig, Hampus.

    SvaraRadera
  6. Oj, jag blev nästan rädd att det var ett requiem,men jätteroligt att läsa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej hu, inga requiem på mycket länge hoppas jag!

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.