Från hav till hav

Så fort en vecka går! Det var ju som igår jag bloggade senast tycker jag, men vips så har det gått en vecka. En vecka där man hemsökt sitt östliga broderland och lyssnat på lärda föredrag tills hjärncellen blev rödglödgad av utmattning.

Och sen vaknade jag idag och vandrade ute vid havet i Haväng - jo för det var dags för den årliga Havängshelgen. Och inte kan man väl tänka sig ett bättre sätt att inleda sin födelsedag på? Haväng, det är bland det vackraste jag vet.

Och havängshelgen är bland det trevligaste jag vet. Vi har numera våra rutiner. Det är alltid någon som kör fel och kommer för sent. Det brukar vara någon som befinner sig på fel ort. Men sen lyckas vi alltid sammanstråla på något märkligt vis och äta lunch på något trevligt ställe. I år blev det Buhres i Kivik.

Sen blir det promenad, jo för vi måste ju ladda upp för eftermiddagens och kvällens övningar.

Den obligatoriska skålen för absent friends. Bubbel, dry martini och skratt på altanen. Och sen, sen drar det igång på allvar! Vi gillar alla att laga mat. Vi gillar alla att äta god mat. Vi gillar alla att dricka vin. Så det är vad vi gör. Länge och omsorgsfullt.

I år blev det parmesankorgar med skagenröra. Lammfile med kronärtskockspuré och tomat-och-sardell-och-något-som-jag-glömt-röra. Jordgubbscheesecake. Så gott! Ojojoj, vi åt tills vi blev fyrkantiga. Vi drack tills vi blev väldigt blida och milda till sinnelaget.

Sen ramlade vi i säng, och sen randades en ny havängsmorgon. Luften! Havsdoften! Sanden! Tallskogsdoften!

Man skulle kunna buteljera en sån här helg och plocka fram en gråruskdag i november, det hade varit toppen.

Men inte var det slut på födelsedagen för det, ånej, här firas det ordenligt! Syrran och Zoya kom ångandes och vi drack kaffe och åt kanelbullar i växthuset.

Sen kände jag att det där havskontot, det var nog inte riktigt fyllt till brädden, så då körde vi ut till Lomma och fortsatt det där med havspromenerandet. Lomma är kanske inte lika vackert som Haväng, men vi hade rysligt trevligt och hundarna skuttade glatt omkring eftersom det nu är tillåtet igen för fyrbeningar att befinna sig på stranden. Faktiskt även tillåtet för syrran och mig, så det passade ju bra. Vi hade en väldigt skön promenad! Det skuttades. Det snusades. Det badades tassar. Det pratades. Ihärdigt.

Det har varit en utomordentlig födelsedag! Och nu sitter jag här och väntar på maken, som befunnit sig i ett Göteborg där det tydligt varit lite småregnigt men där man tittat på finnkampen med sonen. Så jag tror att maken också är synnerligen nöjd med sin dag.

Snart kommer han hem. Kanske man får lite födelsedagssång då? För ska jag klaga på något den här dagen är det kanske att ingen skrålat jamåhonleva i örat på mig. Det är ju dock petitesser i sammahanget när man fått så många födelsedagskramar och lyckönskningar och när livet varit precis så där bra som man kan önska sig.